bengaliska eldar

I fredags ställde konstnären Klas Eriksson till med performance och alla hade möjlighet att vara med. Själv är jag hellre iakttagare än deltagare, så jag ställde mig en bit bort med kameran medan konstnären delade ut bengaliska eldar och några personer klättrade upp i träd och de andra ställde upp sig där nedanför.



Först tändes eldarna i träden.


Efter en signal sprakade det till lite här och där nere på marken.




Alla stod stilla och under total tystnad och enda som hördes var bruset och sprakandet från eldarna. Röken spridde sig och blev snabbt tät och jämnt rosa, fast pjäserna var endera vita eller röda.



Efter ett par minuter slocknade allas pjäser och de släpptes ner på marken. Stämningen blev nästintill postapokalyptisk, men inte nödvändigtvis på ett ödesdigert vis utan påminde kanske mer om känslan av pånyttfödelse. Fågeln Fenix och allt det. Fint!
linnea p.
Publicerad 26.11.2012 kl. 21:16

nörderier

Jag har ikväll ägnat mig åt en relativt stalker-artad aktivitet, nämligen: Rotat igenom alla ni personer som jag länkats bloggar, fb-profilbildsalbum plus diverse andra online-platser och ibland i mitt eget bildarkiv för att hitta en bild av er till länksamlingen som skulle passa in med övriga. Samlingen ser ni nere till höger! Och är du inte nöjd med din bild så är det skit för dig.

Nä, skoja bara, jag kan byta om du vill.

Resten av kvällen då jag inte creepat omkring så har jag grävt ner mig i koder igen. Och det är SÅ JÄVLA KUL. T.o.m. när det inte fungerar direkt så märker jag att jag blir lite ivrigt glad i mitt nedslag för det betyder att jag kommer lösa det senare och känna mig löjligt duktig för att jag klurade ut det, hah. Och sen när man försöker om och om igen och man börjar ge upp så går man ut på cigg och då kommer man på att "Jamen AHA! Det är förstås det som är problemet!" — sen kanske man inte kommer på en lösning som fungerar helt direkt men ändå är det där kul. Det är sällan man känner sig smart men i såna tillfällen känner man sig åtminstone ganska jäkla knepig. HUMAN VERSUS MACHINE liksom. (Alltså det är ju inte alls så egentligen men så känns det.) På tal om koder så ser jag något ohyggligt fram emot det där nya bloggverktyget, ska bli så förbannat roligt att granska koderna och göra layouts till Bonbon. Skulle gärna redan sätta igång men jag vet ju inte om samma koder kommer gälla så det känns lite onödigt.

Ha! Det där hela låter så sjukt töntigt men vad kan jag säga? Jag råkar vara inne i nån nörd-fas, ok?

¯\_(ツ)_/¯
linnea p.
Publicerad 22.11.2012 kl. 22:59

oktober enligt mobilen

Det var ju det här med månatliga mobilbildsgenomgångar, hade tänkt göra det till en återkommande grej men så är det plötsligt nästan december redan och ingen skymt av oktober-utviket har synts till. Bättre sent än aldrig brukar folk säga och jag tänker ungefär tja, varför inte, lika bra sent då än aldrig. Så här är lite oktober —


2 OKTOBER - Månaden började ruggigt, men så hör ju också den där blöta grå väderleken till oktober så ingen var förvånad.


4 OKTOBER - Jag försökte fixa lite Halloween-feelis till en Blemma-bild men sen använde jag inte den här ändå, tyckte det såg så töntigt ut då jag stod hukad. Tycker jag fortfarande men det är känns helt okej att posta den då man ändå kan säga att man tycker att det ser töntigt ut, det hade det inte funnits plats för på Blemma. Såatte. Cool story, sis.


6 OKTOBER - Det var egentligen det där trädet som jag skulle föreviga, det såg så fint ut för det föll en strimma sol på det och det såg så guldigt ut mot den gula husväggen, men... eh, ja. Orkade inte gå över vägen, vi skulle åt ett annat håll.


6 OKTOBER - Vi körde in på en extremt höstig återvändsgränd. Trevligt område. Runtomkring var det bara grått och hemskt men där var det färg och solsken.


8 OKTOBER - Mörkret gjorde sitt bästa för att sluka precis allt på väg från den ena affären i Vöråstan som hade öppet sent på kvällen.


9 OKTOBER - Jag laddade äntligen film i min Halina Paulette Electric och sökte upp en manual på nätet som jag bl.a. kikade på genom Halinan. Insåg när jag gick igenom de här bilderna att jag har ju inte ens fotat en endaste bild tror jag på den där rullen ännu! Oops. Jag som hade planer på att föreviga "höstguldet" eller nåt annat lika puttenuttigt och äckligt.


11 & 12 OKTOBER - Jag köpte ett nytt läppstift på Gina Tricot och jag tänkte att nya läppstift ska man föreviga, och dagen efter kortade jag av en stickad tröja och jag tänkte att det ska man också föreviga fast man är osminkad.


13 OKTOBER - Vi körde till Smedsby en bit utanför stan för att hälsa på Jims bror Tom i hans nya hus, såhär såg det ut på vissa ställen på gården.


13 OKTOBER - Huset ifråga. Heh heh nä, det är en lekstuga som stod på gården. Men på bilden till höger ser man i alla fall lite av husväggen. Wow.


13 OKTOBER - Kikade in genom lekstugans fönster, där vilade en snel hest. En kephest.


13 OKTOBER - Inne i det riktiga huset gick vi upp till andra våningen och där satt Jim vid fönstret och sen också en av Toms nya katter, Olga.


13 OKTOBER - Vanity, thy name is Olga.


13 OKTOBER - Igen samma katt för hon var lättast att få kontakt med. För den som undrar så kan jag berätta att rasen är alltså Sibirisk.


13 OKTOBER - Och så resten av kattfamiljen, Hiawatha som har varit med en tid redan och så Olgas syster Piggy (?!) som var väldans skygg förutom just då jag tog bilden då hon antagligen bara var för trött för att bry sig.


17 OKTOBER - Testkörde ett provisoriskt svart läppstift, har ännu inte fått tag på ett så det här är svart kajal och mörklila läppstift. Tyvärr ganska kletigt och kändes inte så säkert.


18 OKTOBER - Försökte föreviga den där lampskärmen koftan som jag skrev om i mitt förrförra inlägg, gick inte alltför bra.


26 OKTOBER - Första snön hade fallit dagen innan och den överraskade med att stanna i flera dagar, men nu är den dock borta. Sen vet jag inte om jag nånsin berättat det med alltså vi bor ju då ganska nära Lady Lovely Locks. (Innan ni protesterar här nu så jag menar HALLÅ tänk på att den där ena bilden är tecknad, konstnärlig frihet och försköning och allt det!)


27 OKTOBER - Först måste jag bara klargöra att de här bilderna togs kvart över nio en lördagsmorgon! Vet inte hur det gick till. Vi hade t.o.m. varit vakna länge, vi väntade på att affärerna skulle öppna. Fattar inte. Vi råkade matcha, förresten, men det syns ju inte. Mitt bälte är samma gröna färg som Jims jacka.


27 OKTOBER - Fortsättningsvis på väg till affären, ute på vår gård.


27 OKTOBER - Jag handlade bl.a. avokado, eller så som den numera heter: Magical fruit of my dreams. För en tid sen stod jag i köket och skar upp en och då kom jag på mig själv med att hänfört mummelviska just det där "Magical fruit of my dreeeaaaams", inte helt olikt Gollum. Ok, hjärna. Sen denna gång som hamnade på bild så åt jag den magiska drömfrukten i tjocka skivor på rostat bröd, på ett lager med Philadelphia-ost som i sin tur befann sig ovanpå smör som smält, och allra överst ströddes örtsalt på. Nam! Nu blev jag hungrig.


27 OKTOBER - Senare förvandlades vi till deppade, tragiska True Blood-vampyrer och Jim såg extra vandöd ut där han powernappade på soffan. Sen åkte vi iväg på examenskalas som vi valt att tolka som sammanslagen Halloweenfest. Och sen resterande dagar av månaden så blev det inga bilder tagna!

linnea p.
Publicerad 22.11.2012 kl. 03:12

don't just stand there, let's get to it, strike a pose, there's nothing to it

Har befunnit mig i valet och kvalet angående bloggprisgalan (skrev nyss bloggprisgalEn, hah!) och jag känner mig ännu lite osäker men det är bara för att jag är osäkert lagd och har dessutom skitsvårt att bestämma saker på förhand, plus att det ekonomiskt sett inte direkt är lönsamt att åka dit, men jo, med uppskattningsvis cirka 97% säkerhet kan jag säga att jag nog går. Så nu joinar jag övriga galagåare och ojar mig över vad man ska ha på sig. Tittade på bilder från tidigare år och alltså folk var ju så jädrans festliga? Hjälp. Alla var klädda i klara, bjärta färger? Dubbelhjälp. Läste att dresscode för tillställningen är "masquerade-cocktail"? Trippelhjälp. Alltså masquerade-delen är förstås räddningen och onekligen något som jag tycker verkar otroligt spännande och hoppas att folk satsar på på allvar, men HAHA, cocktail... Redan bara det där ordet osar av någon slags proper prydlighet om än på ett ganska dry martini-dränkt, dekadent sätt, och jag ser hur jag antagligen klumpigt snubblar in genom dörren och framför mig uppenbarar sig ett hav av knälånga ballongkjolade klänningar utav sidentaft i regnbågens alla klaraste färger och vackra svinryggsuppsättningar och perfekta kråksparkar på eyelinern. Och där står jag som, jag vet inte, Darth Vader eller Sauron eller nån och flåsar för att jag skyndat och just då bryter svetten ut sådär som den gör helt hysteriskt ibland när man gått alldeles för snabbt med tjocka vinterkläder på, och så har jag kanske glömt deodoranten den dagen för att jag varit så stressad (jag menar, vem vet?), och jag har stripigt och glanslöst hår för jag kommer förstås ha en dålig hårdag just den dagen och antagligen en riktigt elak inombordare precis mitt på kinden som gjort att hela området svällt upp till en stor böld som allt täckstift i hela världen inte skulle kunna dölja eller ens förmildra. Typ. Men! Jag och Ellen ska (försöka) göra masker och de ska vara i färg så då känns det redan mycket tryggare och bättre.

Det var lättare då man var barn, då kunde man klä sig så här och tycka att det var fint:


Fast i ärlighetens namn så vet jag ju redan att i det här på bilden ovan i princip är samma outfit jag kommer ha på mig också, bara att den kommer vara helsvart. Vissa ränder går aldrig ur, tyvärr hör dock talang för poserande inte till en av dem för yours truly.
linnea p.
Publicerad 21.11.2012 kl. 18:06

silkesfransar & sammetsbrokad


För ungefär en månad sen sydde jag den här saken som jag inte riktigt vet vad man ska kalla, en kofta av nåt slags kimono-artat snitt? Den är sydd av fem i princip raka rektanglar (ett bakstycke, två framstycken, två ärmar), plus förstås den där fransbiten längst ner. Jag hade redigerat bilderna och gjort lite anteckningar till ett inlägg strax efter att jag sytt den men där avstannade det. Kanske det inte är en sån bra sak för min del att jag kan spara utkast? Jag tycks ju liksom inte tvinga mig själv till att nånsin göra klart inläggen då.


Närbild på tyget vilket alltså är en semitransparent trikå med sammetspartier. Eller, nej, sammet heter det bara då tyget är vävt. Är det stickat heter det egentligen velour. (Tack, forna lektioner i tyglära!) Men säger man velour tänker man bara på en Barbierosa träningsdräkt med texten "Princess" i silverglittriga skrivstilsbokstäver tryckt över rumpan så för att nu inte ge helt fel intryck så fick det heta sammet i rubriken. I alla fall, jag köpte det här tyget på Eurokangas där jag grävde fram det ur en stor låda med restbitar, och det kostade 7¤. Tyckte att det var lite onödigt dyrt men så är jag ju också väldigt snål och van med loppispriser. Jag var också övertygad om att jag bara måste ha ett tyg direkt så jag köpte det i alla fall.


Och så här ser koftgrejen ut på — hade gärnat velat att den skulle ha varit längre, redan 10 cm till hade varit tillräckligt, men tygbiten räckte inte till det. Ärligt talat så retar det mig något fruktansvärt men jag försöker att inte tänka på det. Lalalala.

Så, där var den. Det var väl ändå inte så svårt, Linnea?
linnea p.
Publicerad 20.11.2012 kl. 04:46

blixtar minus dunder



Tyckte de här blev lite spännande men fann ingen plats för dem i det förra inlägget.

Och, tja, här var man igen då antar jag. Det är hemskt oinspirerande att blogga när (där!) inget funkar, men jag ska inte gnälla mer om den saken nu, har definitivt gjort det tillräckligt redan. Måste dock bara säga: SÅ TYPISKT. Hoppas att den där omtalade nya tidsinställningsfunktionen som är på kommande betyder att man kan ställa in tiden för inlägg till bakåt i tiden också, och inte bara liksom tidsinställa inlägg för publicering i framtiden. Då ska jag kåpipejsta tills ctrl+c+v-tangenterna är uppnötta och vänster lill+ring+pek-fingrar likaså.
linnea p.
Publicerad 20.11.2012 kl. 00:31

ännu lite mer om den stora bloggvåndan 2012 & sen om en kamera vid namn yashica mf-2 från cirka 1972

Den där nya bloggen beter sig mest som en begagnad. Har inte sluppit in på den sen igår, med undantag för en kort sväng för nån timme sen. Direkt jag hade fixat mina bilder och skulle logga in för att posta dem så försvann bloggen ner i djupet nånstans. Tror jag ger upp? Såhär känner jag: Måttet är rågat, the botten is nådd, my cup runneth over, et cetera. Kanske jag bara joinar alla andra ratata-are i peppen inför julafton nya bloggverktyget istället? Tror det är betydligt roligare än att sitta här och vara sur på en sajt som knappt ens existerar för det mesta. Bah, gratisservrar. Vilket jäkla pack alltså, åt skogen med dem. Om de inte heter Ratata.fi d.v.s!

Jag har tillbringat helgen i Katternö, och har loppat i Jakobstad både i fredags och idag. Alltså: loppisarna i Jakobstad är bäst. I test. Ingen protest. Där hittar man mest. Till vardag och fest. Och så vidare...st. Har i princip en helt ny garderob, och så denna fina mackapär:


En kamera! Närmare bestämt en Yashica MF-2, internet sa att dess tillverkning påbörjades 1972. Den är alltså lika gammal som min Minolta Hi-Matic F, fast denna Yashica känns betydligt nyare i.o.m. den inbyggda blixten. För ja! Den har inbyggd blixt! Det var också därför jag köpte den, tänkte att en simpel men praktisk kompaktkamera som fungerar i alla belysningar kan vara bra att ha med sig — mina andra liknande kameror kräver alla en extern blixt, ser ni — sen att den kom i ett sånt där jädrans snyggt fodral skadar förstås inte heller. Den kostade ynka 2€ så jag tänkte att det var värt att pröjsa det fast risken fanns att den inte skulle fungera, men att döma av toppskicket på dess exteriör så tänkte jag att det var en ytterst liten risk att den inte skulle fungera och det gjorde den ju också. Det var ett par gamla batterier i den som hade ärgat men det putsade jag bort med ättika och då var den som ny. Den drivs dessutom med helt vanliga AA-batterier, så det är hur bra som helst! Det enda man kan ställa in på den är om man har en filmrulle på ISO 100 eller 400, och så om man vill ha blixt eller inte, så den är helt klart en kamera mera lämplig för dokumentation snarare än, typ, Seriös Fotografering (eller vad man ska kalla det) — borde väl vara perfekt för fester t.ex! Ser verkligen fram emot att använda den här. Liksom löjligt mycket.


Hurra! Fungerande blixt!

Och, ja, för övrigt... det ska erkännas att mitt kamerasamlande kanske har gått en gnutta överstyr. Det börjar möjligtvis vara aningen borderline-sjukligt snart. För det var ju inte liksom så att den här kameran var den enda som tillkommit min utökat samlingen under de senaste dagarna, istället var det så att när jag kom hem-hem till Katternö räckte pappa över en plastpåse åt mig och sa att "Det här får du ta om du vill ha". Det ville jag ju, det har jag velat länge, för kolla vad som bl.a. fanns i den:


Aaaahh!!!
linnea p.
Publicerad 19.11.2012 kl. 23:16

tangentbordet säger ra-ta-ta-ta-ta

Jag skulle ta och blogga om Ratatakalendern, men så är min egentliga nuvarande blogg nere. Alltså. ÖDET? Hela den här flytt-historien känns på tal om ödet som att den styrts av dess ironi — typ bara två veckor efter att jag flyttat till den nya bloggen så fick jag syn på Karins inlägg om kalendern och den omfattande rekonstruktionen av bloggsystemet här på Ratata som försäljningen av kalendern skulle bidra med att sponsorera till och då kändes det ju ganska typiskt och lite sådär som att man kanske förhastat sig i sin flytt. Jag flyttade för att jag blivit så van med den kompletta versionen av WordPress (som vi använder för Blemma) och började således sakna diverse funktioner även här. Nåja nåja, tiden får utvisa som vanligt. Vet inte om min andra blogg kommer att börja fungera igen och jag har varit skitarg i morse men nu börjar den känslan övergå till apati och det är ganska skönt. Det är fortfarande irriterande som fan, men likväl tämligen oväsentligt i det stora hela. Vi brukar ju också ha problem med att få Blemma att stanna online och att åtgärda det problemet är något som jag absolut måste prioritera hur som helst, allt annat bleknar liksom i jämförelse.

I alla fall, hittade den här bilden (som jag gissar att Karin fotat) i kalender-förhandstitten och jag är SÅ NÖJD!

P.S. Glömde att säga - lanseringsfest i Vasa imorgon!
linnea p.
Publicerad 01.11.2012 kl. 09:15

snigelpost

Mina sovrutiner har trissats mer och mer till det fullständigt abnormala, jag är ungefär ett halvt dygn fel hela tiden. Det hänger ihop med stress, som alltid, och det återkommande krisandet och låsandet jag tenderar att gå igenom innan jag vaknar en dag (kväll) och vet precis (ungefärligen) vad som ska göras och hur det ska göras. Innan den dagen kommer så är jag generellt avig, vresig och nedstämd, jag vacklar omkring i en grå dimma och är less på det mesta och framför allt mig själv. Men så idag hände något spännande som direkt piggade upp och förvandlade min stundande vistelse här på jorden från nay till yay: Jag fick ett paket på posten!

Ellen, som avslöjat att hon skulle skicka ett Halloween-kort överraskade med bonuspaket! Hon skrev att hon hittade klistermärkena och tänkte på mig — hur fint? SÅ FINT! De flesta skulle ju bara konstatera att ”Åh, de här påminner mig om X” och sen lämna det på det, men Ellen, hon köper dem och skickar dem åt mig. Så galet fin är hon!

Rubinögda, svartglittrande fladdermöss och katter, utan tvekan de finaste klistermärken jag någonsin haft i min ägo och rent av någonsin sett. Wee! Tack Ellen!

linnea p.
Publicerad 25.10.2012 kl. 19:37

så går en helg än från vår tid och kommer icke mer

Och kameran förblir mestadels djupt nere på bottnen av väskan och det ångrar man i efterhand, som många söndagar innan, men utan att man riktigt någonsin tycks lära sig tills nästa gång. I helgen har October Filmfest tagit plats för tredje året i rad, så vi har hängt på Ritz både fredag och lördag. Såg trots det inte så många visningar, anlände sent båda dagarna och på fredagen gick vi inte ens in i salen en enda gång, istället satt vi på andra våningen och drack öl och tittade på Ida-Linas Antitalent-film.

Äntligen, kan tilläggas, har haft ett par chanser innan men det har aldrig blivit av trots det. Är glad att jag såg den till sist, den har en sån sjukt rolig idé. Folk uppvisar saker de är riktigt dåliga på, med fanns bland annat en jonglör, en stråkkvartett, en skejtare, en buktalare, o.s.v. En av mina favoritbidrag var typen som ritade en häst, en fantastiskt fin och söt häst men så otroligt fel i anatomi och perspektiv och sånt, och jag kan så väl relatera till det. Jag studerade konst för några år sen och var alltid helt överjävligt enerverad på att jag inte alls kunde (eller kan) teckna. Blev bättre på att rita av saker under mina studier där men det där att rita något ur minnet eller fantasin... omöjligt! På bilden är ett Riverdance-gäng som Ida-Lina själv var med i längst till höger, ett annat favvobidrag. Urkul!

Smanderoon! With A Vengeance av duktiga WBE var den sista filmen som visades i lördags och en av de få filmer jag såg. Märkte att eftersnacket kretsade till stor del kring den här filmen och med uttryck som "episkt". Inte illa! Den kändes proffsig utan att bli pretentiös, den innehöll en humor som stundvis kändes väldigt Österbottnisk eller kanske generellt småort-ig och "hemma" oavsett landskap men utan att filmen blev det minsta revy-artad, o.s.v. Kort och gott — skickligt!

Utöver den filmen såg jag fyra till, anlände nångång mitt i Jerker Beckmans Inga Fler Ord  som jag tyvärr inte hittade en trailer till, en surrealistisk historia om en tjej som lyckas översätta hundskall till poesiliknande besynnerliga texter. Sen blev det komedi med Jonas Tallgårds Mansgris, ganska surrealistisk den med i och för sig men med glimten i ögat. Fick också se hela versionen av Johannes Nyholms Las Palmas, ni har säkert sett "Baby trashas bar in Las Palmas"-klippet på Youtube som alltså är en del ur del filmen, och jo, hela filmen är precis lika rolig! Sen visades Anna-Sofia Nylunds Observerade, även den nu just trailer-lös tror jag, en sällsam historia som gjorde att jag kände en kall kår längs med ryggraden. Tycker nog att av det jag såg så håller filmerna allt högre och högre standard, kände mig ofta imponerad få jag satt där jag satt i salongen.

Fick förresten höra en sån klok sak att jag måste skriva ner det, jag pratade med en kompis om sociala hämningar och allt sådant relaterat, och jag nämnde den här skammen som folk i allmänhet, men kanske speciellt Österbottningar och såklart jag med ofta tycks bära på, och då sa han "Man kan inte jämföra sitt eget sämsta med andras bästa", och det är så jäkla sant och rätt och bra. Om man bara kommer ihåg det så tror jag att man har potential att må mycket bättre.

linnea p.
Publicerad 22.10.2012 kl. 00:11