tyllrosediadem

 
Igår pyntade jag ett tunt metalldiadem med egenhändigt ihopsnurrade tyllrosor, eftersom de tygblommor jag hittade i affären endera var för stora, för pastelliga, för neoniga, eller för dyra. Jag är lite för missnöjd för att gå med på att detta är det slutgiltiga resultatet, diademet förtjänar inte ens att förevigas med en vettig kamera så som det ser ut nu. Tänker att det kanske blir lite bättre om jag ansar den ena rosen, annars får jag försöka reda upp det på något annat sätt... känner mig ganska motsträvigt inställd till att börja om precis från noll. Det var svårt ju att få tyllrosorna att se ut för nåt! Kanske dels för att jag jobbade i halvmörker med ett öga på Butch Cassidy and the Sundance Kid, men också för att jag är otålig och vill att såna här småpyssel ska gå snabbare än ljusets hastighet. Äsch.
linnea p.
Publicerad 27.01.2013 kl. 22:01

interiör

Funderar på inredning och inredningsbloggar, och hur de populäraste av det senare 99% av gångerna tycks följa samma rena stil. Det är vitt, grått, svart, silver, emellanåt lite inslag av shabby chic. Blanka soffbord, rena ytor, sparsamt fyllda hyllplan, smart förvaring och så vidare. Typ max tre dekorationsföremål och då är det en Iittala-vas, en ljusstake och en slät dekorationssten med något ord som "LOVE" skrivet på, eller ett kursivt "Happiness" utsågat i träfaner hängt på väggen. Lever folk faktiskt så? Kan inte riktigt förstå det, varken hur det ens är möjligt eller (om vi ska vara helt ärliga) varför man ens vill. Men sen är jag ju också en kronisk påsamlare och slarvmaja, så vad jag känner inför den där stilen avslöjar naturligtvis mer om mig själv än om andra personer. Jag slits lite mellan beundran och förundran, kryddat med en gnutta avundsjuka och samtidigt lite avsky. Jag gillar inte den där stilen, rent estetiskt, ogillar den inte heller aktivt men den gör absolut inget för mig och när jag tänker på att själv omges av den så känns det väldigt stramt, trist och hemskt fel, därav avskyn. Det har nog något att göra med att jag egentligen inte är intresserad av nya grejer, föredrar helt klart gamla (eller åtminstone såna som ser gamla ut), helst vill jag att det ska synas att tidens tand har varit där och gnagt på hörnen och kanterna, och till på köpet gillar jag gamla saker i mängd och massor — men nog jäklar skulle det vara skönt att kunna leva i enlighet med den där sparsmakade stilrenheten ändå, ibland. Blir imponerad av människor som är så organiserade och/eller lyckas ta sig i kragen så pass mycket och ofta som det krävs för att hålla ett hem så prydligt.
 
Inredningsmässigt föredrar jag snarare såna hem de brukar besöka på The Selby. Jag gillar det där att det för det mesta syns att folk faktiskt bor (och kanske framför allt verkligen lever) där. Ibland går plåttret till överdrift men här är några vyer ur hem jag gillar:
 








Samtliga bilder från theselby.com.

Uppenbarligen har jag en svag punkt för trägolv, tegelväggar, massor med tavlor och otippat mycket färg — speciellt i form av gröna växter, fast det kanske inte riktigt framgår helt och hållet från den här bildkollektionen. Synd att man bor på plastmatta mellan betongväggar, och allt vad det innebär. Halvbistra insikter, men trots det blev jag mer peppad att reda nästet av att sammanställa de här kollagen, så jag gick ju på plus i slutändan ändå. Ska försöka ta bilder av mitt och Jims egna (plåttriga) fågelbo nåndag!
linnea p.
Publicerad 24.01.2013 kl. 21:22

i min väska

Jag försökte göra en sånhär "I min väska"-grej i helgen då jag var hem-hemma och kattvaktade och hade ganska tråkigt, men bilderna blev så misslyckade att det aldrig resulterade i något blogginlägg. Igår såg jag att Helena hade tänkt samma tanke (lite knäppt!) men kommit längre än vad jag gjort. Tänker att det skulle vara kul om det här spred sig över Ratata-bloggarna så jag gjorde ett nytt försök:
 
 
Den väska jag använt den senaste tiden är mera säck än väska, ihopsydd av rektangulära läderbitar, fodrad och nertill fransad. Jag köpte den på loppis i Jakobstad för några år sedan, den är hemmagjord. Den går inte att stänga ordentligt men dras ihop ganska bra när man hänger den över axeln, men jag har funderat på att fixa om den där mekanismen så den ska gå lite bättre att stänga.
  • I alla fall, i väskan finns:
  • Telefon i ett fodral av läderbitar i lila och svart, de flesta bitarna har mocka-sidan utåt. Jag sydde det själv och jag avverkade ett helt paket med symaskinsnålar och nervändar under tiden, argh.
  • Nyckelring med bl.a. en stor uggla (loppis) för det är bra att ha något gigantiskt sammanlänkat med nycklarna så de är lätta att hitta.
  • Plånbok, också från loppis.
  • Liten sidenpåse med hörlurarna till telefonen i, ibland också USB-laddaren — fast, för det mesta brukar jag lämna den här påsen hemma, det är bara om jag ska nånstans lite längre som jag tar med den.
  • Mentholcigaretter, tändare, ett av de cirka dussinet cigarettmunstyckena jag fick av pappa, vilka tillverkats i munstycksfabriken i Jakobstad då den ännu fanns.
  • En kamera, sen just vilken kamera brukar variera lite. Oftast får min DSLR hänga med men den använde jag för att ta bilden så min ena Yashica fick ta dess plats. Har faktiskt haft med mig den hit och dit också, den är en kompaktkamera och har inbyggd blixt så den är behändig på det viset, men att faktiskt fota med den också brukar vara svårt att komma ihåg. (Skärpning!)
  • En annan liten väska ihopsydd av rektangulära läderbitar, denna är min mammas gamla. I den brukar jag i sin tur ha:
    • Nycklarna, åtminstone då jag också har min DSLR i väskan eftersom jag inte har något lämpligt fodral till den, så kameran inte ska repas alltså.
    • Ett par nödtamponger, kan ju va bra att ha.
    • Mineralpuder plus borste.
    • En täckstiftspenna.
    • Läppomada. Två sorter, tydligen! Lika så bra, jag DÖR utan läppomada och tappar jag ett så överlever jag i alla fall.
    • Ett läppstift, utifall att man stannar ute tills kvällen och man vill piffa till sig lite snabbt och enkelt. På sistone har det varit ett aubergine-lila som jag fått av min syster som följt med mig.
Ja, det var väl det. Tadaa.

 

linnea p.
Publicerad 23.01.2013 kl. 13:40

zoologi med linnea

Som ni kanske vet så är jag ett stort fan av fauna, och nu tänkte jag ta med er på en liten grundläggande lektion i igenkänning av diverse djurarter.
 
Katt, såklart. En sån känner man igen på t.ex. dess trekantiga öron och överlägsna, ofta hånfulla, blick.
 
Här har vi en elefant, urless på de flesta minnen den aldrig kommer glömma. Utöver dess välkänt evighetslånga minne så är dess mest framträdande kännetecken snabeln.
 
Hjort. I strålkastarskenet. Den är typ brun och har horn jag vet inte.
 
Pussmunnad akvariefisk. Känns igen på att den bor i en glaslåda fylld med vatten men drunknar inte för det. Alltså är fiskar kunniga inom trollkonst, vilket för oss vidare till den snyggaste av dem alla...
 
Marulk! A.k.a. Voldemört.
linnea p.
Publicerad 23.01.2013 kl. 11:47

våra vanligaste växter och djur

I födelsedagspresent fick jag en av mina favoritböcker av mina föräldrar, Bra Böckers naturhandbok Våra djur och växter, eller så som den hänvisas till hemma hos oss "Våra vanligaste växter och djur". (Trots det är den nog väldigt innehållsrik!) En välanvänd och sliten kopia har funnits i bokhyllan där hem-hemma så länge jag kan minnas och nu har jag en egen (betydligt mindre sliten) här hos mig också. I den finns bland annat fladdermöss som skrämmer harar:
 
 
Och mardrömskräket som jag alltid som liten tyckte var så jäkla äckligt:
 
 
Idag märkte jag att djuret som går under namnet spökmärla till på köpet heter Caprella linearis på latin. Nästan namne. Blev äcklad. Sen googlade jag lite på det och så började jag vänja mig vid dess utseende och nu tycker jag att det är lite halvgulligt nästan... men man vill kanske inte direkt gosa med det ändå eller råka på det när man är ute och simmar. Men jag grips definitivt inte längre av panikäckel av att se på bilden av det, så som jag brukade förr. Blir inte äcklad alls, faktiskt! Utveckling, wow.
linnea p.
Publicerad 22.01.2013 kl. 15:42

en tygbit

 
Har funderat på att göra ett lapptäcke en lång tid men har aldrig hittat tygbitar som känts helt rätt. Igår inhandlade jag äntligen den första, som egentligen var en avklippt kjol. Hade den fortfarande varit så lång som den varit tänkt att vara så skulle jag förstås ha använt den som ett klädplagg men i.o.m. att den var slarvigt och fult avklippt i minikjolläng så ska den klippas i mindre bitar en vacker dag. Det är precis sånt här jag var ute efter! Mjuka runda mönster i dova färger på svart bakgrund, som sen ska sys ihop i trekantiga bitar. Jag är löjligt peppad! Sen kommer det förstås ta tio år tills jag fått tag på tillräckligt många tygstycken för att det ska räcka till ett helt sängöverkast, men det låtsas jag inte om för stunden. Så nu sitter jag här och googlar lapptäcken och känner mig som en tant. Speciellt i.om. att jag varit vaken sen klockan åtta (gjorde helt seriöst en segergest och sa "YES!" då jag såg att klockan ändå var "såpass mycket" — JA, så tyckte jag, vem fan är jag?), jag är omgiven av katter och har nyss matat fåglarna. Igår gick jag ut och matade dem med kappan utanpå nattlinnet, gummistövlar, och papiljotter i håret (alltså VÄRMERULLOR, de tantigaste av alla papiljotter — blev till på köpet så förtjust att jag vill ha ett eget set nu också). Kändes... framtidsavslöjande?
linnea p.
Publicerad 20.01.2013 kl. 10:43

7 heures du matin

Vaknade strax efter klockan tre inatt, kunde inte somna om så jag steg upp cirka fyra. Så går det när man somnar klockan elva, verkar det som, oberoende av hur mycket sömnbrist man faktiskt lider av. (Ledtråd: Inte lite.) Nu sitter jag här i köket och dricker kaffe, gör blandband och väntar på att klockan ska bli 10 så jag kan åka på loppis. (Bara ca fem timmar kvar nu, wow.)
 
Soundtrack:
 
linnea p.
Publicerad 19.01.2013 kl. 05:14

nej, jag har absolut inga idéer på en titel



 
Efter att ha fått tillbringa merparten av ett par år med att hänga och samla damm i skåpet så har jag värmt upp mina tänger igen. Lockar jag mitt hår så blir det lite mindre lego-artat, istället blir det mer trekantigt (istället för rektangulärt då). Gratulerar, intresseklubben!
 
Ska dricka min sista skvätt kaffe och sen köra till Katternö för att kattvakta över helgen. Ser förstås fram emot att umgås med mina felina familjemedlemmar igen, men tanken på att köra dit känns inte helt toppen. Skulle helst teleporteras via apparition men man är ju dessvärre en vanlig mugglare.
 
Ja-a. Vilken tur att jag tog mig tid att skriva det här inlägget då det visade sig innehålla en sån otrolig mängd värdefull information.
linnea p.
Publicerad 18.01.2013 kl. 17:02

ursäkta röran, vi möblerar om

 
Då jag för några dagar sen trodde att jag skulle bli sjuk så skedde någonting mirakulöst — jag blev benådad. Jag var så förberedd på att vakna upp snuvig och febrig nästa att när jag inte gjorde det så kändes det som att jag fått en ny chans på livet, typ. Det var alltså mycket glädjande och peppande, så pass mycket att jag t.o.m. började möblera om, vilket är vad jag sen sysslade med hela kvällen. Det blev ett lite större projekt än tänkt, den första planen var att bara omarrangera möblemanget i vardagsrummet för att smidigare inkludera en flatscreen-tv som vi fick av Jims mamma (innan var vi alltså helt utan, min tjocka klumpiga tv bar vi upp på vinden för säkert två år sen), men projektet spridde sig sen när jag föreslog att vi skulle flytta ut våra datorer till "matsalen", eller vad man ska kalla det där rummet. Det är ett rum som i princip sitter ihop med vardagsrummet och tamburen, men vi har inte egentligen använt det förutom att gå igenom det när vi ska till köket. Smart, va? Förstås så hade det blivit något av ett förvaringsrum/avstjälpningsplats, men nu har vi tömt det och flyttat in våra skrivbord och datorer m.m. där. Tror det ska bli bra det här! Gillar den här lägenheten mycket mer redan. På bilden ser ni lite av hur det såg ut i morse, det är min datahörna som skymtar där. Den där gardinen med bruna växter på är förresten något av en vänskapsgardin — Karin har den andra delen!
 
Sen kom vi förstås av oss med möblerandet och organiserandet och nu är istället vardagsrummet väldans kaotiskt men det ska nog gå att få ordning på ännu. Borde nästan bli sjuk igen så jag skulle få en energikick till.
linnea p.
Publicerad 17.01.2013 kl. 19:54

chop chop

 
Skum animation för webcamen laggade och jag hängde inte riktigt med/fattade inte att den tog bilder, men: JA! Jag har klippt håret! Jag vet att det knappast är något omvälvande för nån annan men cirka 20 cm rykte och jag har inte haft håret så här kort sen ca 1998. Jag har egentligen bara klippt topparna (och pannlugg några gånger) sen dess. Att kapa såhär mycket var skitläskigt och jag kände mig som att jag höll på att svimma och mina händer darrade som hysteriska fjärilar i ett par timmar efteråt.
 
Men nu känner jag mig såhär:
 
YEAH!
linnea p.
Publicerad 16.01.2013 kl. 21:24