tatueringar & autokromer från 1920/1930-tal

Har varit genomtrött på internet de senaste dagarna, vilket är ganska nytt och även aningen otäckt. Vi har stött på enorma problem med Blemma och det innebär äckligt mycket jobb. Varje gång jag sätter mig vid min dator känner jag angsten välla upp, så jag har mest använt den till att titta på tv-serier och att leta fram bilder fotograferade med autokrommetoden. Hittade på tekniskamuseet.se dessa:




Medicinska fotografier av tatueringar, förevigade av E.D. Schött nångång mellan 1925–1930.

Länge sen jag har tyckt att tatueringskonst har varit så fascinerande. Önskar man visste mer om personen/personerna på bilderna.

linnea p.
Publicerad 18.03.2013 kl. 17:34

craneium & mangoo

Här är några bilds, rätt och slätt, för jag har inget att tillägga och så var det väl dessutom det där med att en bild säger mer än tokmånga ord så jag tänker att jag kan skippa såna. Kan ändå berätta så pass mycket att bilderna är från i fredags då Craneium och Mangoo hade varsin superbra spelning på Brödfabriken. Kan också inflika åt de som missade: Definitiv miss!

(Märks det månne att jag är ganska förtjust i den där klungan med discokulor i taket?)

linnea p.
Publicerad 11.02.2013 kl. 02:21

friday i'm in love

Inkommande fredag händer detta:

Ellen & Ragnar ska DJ:a, Jim ska spela, och det ska också Satellite Stories. Platsen är After Eight i Jakobstad, inträdet är gratis, och eventsidan på Facebook hittar man här: Friday I'm in love. Så där tycker jag att vi kan ses!

linnea p.
Publicerad 10.02.2013 kl. 18:13

ding dong?

För ett par kvällar sen så var det så mycket skriverier överallt om den ena låten i melodifestivalen som jag förstått att gått vidare till nån slags semifinal (?), Marry Me, att jag googlade fram den för att höra vad ståhejet handlade om. Majoriteten av människor, i synnerhet unga tjejer, tycks vara av den åsikten att denna trudelutt är något man ska heja på. Precis detta är vad jag inte förstår, efter att jag lyssnat på den, eller snarare texten.
 
Nej, förresten, stryk det där, jag har ännu inte lyssnat på den i sin helhet — jag kom till en versrad som gick såhär: "I'll walk the walk of shame / Yeah, I do it for you, marry me, baby", och där sa min självbevarelsedrift till att stänga av om jag inte ville att mina synorgan skulle rulla ut ur ögonhålorna samtidigt som jag fnyste ut vad jag gissar vore tämligen vitala delar av min hjärna. Såatte... det fick liksom va nog där då.
 
Nu är inte tanken att jag ska sitta här och låtsas vara varken begåvad eller insatt i musik i allmänhet, så jag tänker inte närma med de musikaliska aspekterna mera än att försiktigt putta i låten med en pinne som bär inskriften "Inte riktigt min stil då". Har inga problem med att folk gillar musik som jag inte gillar. Det får man göra. Förstår bara sällan varför, men ni vet: smaken, baken. Vad jag däremot känner att jag måste säga något om är texten och budskapet i den här låten. Jag blev så arg av det lilla jag hörde att jag stängde alla fönster i nån slags ilsken protest, men efter att jag sansat mig en aning letade jag fram lyriken och sen blev jag arg, äcklad och förfärad igen.
 
Den går väl ut på då att den ska vara "charmig" och "rar" på nåt jäkla sätt men fy fasiken. Den är som en anti-feministisk hejarklacksvisa.
 
Några guldkorn då:
 
"Baby, I feel like a sinner, skipping dinner to be thinner / Where is my proposal?"
Ja just det. Här har vi en tjej som väntar på ett frieri. Hon resonerar: "Ingen friar åt mig för jag är för tjock. Jag bantar lite på ett av de mest ohälsosamma sätten jag bara kan komma på (anorexi? HUMBUG!), det fixar saken. Ja, det blir nog ett lyckligt äktenskap."
 
"I'm your slave and you're my master / Oh baby, come on, take your shot"
Jodå, klart det blir ett lyckligt äktenskap — jag menar, bara han vågar göra ett försök på att gifta sig med lilla hon av alla människor så kommer hon naturligtvis att för evigt vara hans tjänarinna. Nej, shit, slav var visst ordet, sådana är inte ens myndiga personer. De är ägda av en annan person och har noll rättigheter. Ja, det var ju säkert inte så ordagrant den där raden var tänkt att bli tolkad men fan i sammanband med resten av den förlegade och förskräckliga "som kvinna ska man underkasta sig"-attityden som den här texten utsöndrar så är det svårt att motstå. Det är inte "gulligt" längre. Eller "sexigt". Eller vad man nu var ute efter för effekt. Jag har förresten aldrig tidigare stött på ett så tydligt exempel på hur äktenskap kan ses som ett sätt för mannen att äga kvinnan.
 
"I'll play your game, I'll change my last name"
Visst okej, ta hans efternamn, det är helt okej om det är vad du vill. Jag har inga problem med det alls, men i den här kontexten så blir det problematiskt. Mellan raderna, tillsammans med orden "I do it for you" vilka upprepas igenom hela låten, så kan man läsa att nu är det så att här har vi en tjej som kanske inte riktigt vill göra allt som krävs av henne men samtidigt vill hon så gärna gifta sig att hon erbjuder sig göra diverse uppoffringar. Som att hon "spelar hans spel" — låter nu det som kärlek då? — och hon tar hans efternamn om det är vad som krävs av henne för att få den stora äran att bli hans maka.
 
"I'll walk the walk of shame / I do it for you, for you, for you / Yeah, I do it for you, marry me, baby"
Det här partiet är ändå det allra värsta. Ja, ni kan lugnt sticka och brinna, alla feminister. Framför allt alla ni som var med under den sexuella revolutionen under 60-talet och kämpade för att kvinnor skulle ha samma mänskliga rättighet som männen att bestämma över sin egen sexualitet. Alla ni som någonsin har ifrågasatt varför det fortfarande är så att män får klappar på axeln för att ha "sått sin vildhavre" medan kvinnorna blir föraktade och förlöjligade. Alla ni som gjort ett bästa för att informera allmänheten om att det finns inget sånt som slampor och att det finns inget att skämmas över med att ha sex eller vilja ha sex med någon. Alla ni som jobbat med att få folk att inse att ditt privatliv är just det, ditt privatliv. Alla ni, och så många fler: Tji fick ni!
 
Var ska man ens börja med att lista vad som är fel i den där texten? Hon säger:
- att hon ligger med honom om det är vad som krävs för att han ska falla ner på ett knä — inte nödvändigtvis för att hon vill eller känner sig helt okej med det eller nåt
- att folk kommer uppfatta det som ett tecken på dålig moral för hennes del och så är det ju bara så det får hon ju finna sig i då — mer eller mindre håller hon ju med också, för detta är en uppoffring hon gör och det är INTE ett slag för jämställdhet; hon går med på att bli kuvad av "folket"
- att hon tar på sig skulden för att ha felat i och med deras utomäktenskapliga ligg fast de är två i deras sexakt, och att hon accepterar missuppfattningen om att det ens finns en "skuld", och att hon, som kvinna, får utstå konsekvenserna av sitt val, nämligen att skämmas (medan mannen, teoretiskt, är glad och nöjd och kanske får lite beröm för sin "erövring" t.o.m.)
 
Vad hon säger är: "Ja, jag har förstås egentligen ingen rättighet alls att ha sex innan jag är gift och JA jag förtjänar ALL skit personer utanför mitt sexliv kan slänga på mig efter att du och jag har legat med varandra och jag SKA TA DET FÖR DIG! FÖR JA, jag förtjänar det! Jag ska skämmas! Men det är det värt! För jag gör det för dig!! För då kanske du vill binda dig med mig på riktigt istället för att bara ligga med mig? LOL jag vet inte! Det är du värd i alla fall men jag är värd betydligt mindre!!". Och så vidare, ni fattar.
 
Sen innehåller texten också en massa allmänt blaj om att hon inte känner några damer som skulle ge honom (ordagrant, "give you") sötare bebisar, att hon minsann hittar honom även om han springer iväg (låter som ett hälsosamt förhållande), och att hon, förstås, älskar honom ändlöst. Sen är det också en massa "oh"-ande och "va väntar du på?"-ande, och sen det som jag förmodar att ska vara catchy: "ding dong". Jag förmodar också att det ska föreställa ljudet av klämtande kyrkklockor men själv tänker jag att det symboliserar att dörrklockan må ringa men inte betyder det att nån är hemma för det.
 
Jag blev alltså, om ni inte gissat det, ganska trött både på och av den här låten. Jag vet inte vem som har skrivit den här texten och jag har på flit undvikit att nämna den framförande artistens namn för det här är ju inte tänkt att vara en attack mot henne, eller mot nån ens. Generellt arg och less och bister blir jag, men kan inte rikta det åt något speciellt håll. Jag menar, det är väl knappast på flit. Det handlar väl ändå om ignorans. Att inte vara medveten om vilken kvinnosyn en text som denna sprider, eller hur/varför det är fel ens. Att inte reflektera över hur det kan påverka allmänheten genom att ge ett grönt kort åt såna här texter åt såna här låtar som har en enda agenda: att bli omåttligt populära. Att inte fundera över vilken bild det ger av kvinnosynen i Finland genom att försöka få iväg ett sånt här bidrag till Eurovision Song Contest. Som feminist vill jag verkligen verkligen verkligen inte att ett bidrag som detta ska gå så långt.
 
Jag vet att det är många som suckar och tänker att det är ju just jäkla typiskt de där feministerna att inte kunna ta nånting på skoj. Men grejen är att det är inte på skoj. Låten må vara framförd lättsamt och glättigt, men det betyder på sin höjd att det är ytligt, inte att det inte ligger ett allvar bakom, vare sig de personer bakom låten insett det eller ej. Jag märker inte ett uns av ironi i någondera av de där fraserna i texten. Majoriteten av de människor som lyssnar på/läser den kommer inte att ifrågasätta eller se något skevt i att hon bantar för att förtjäna att bli friad till, eller att har man sex med nån så får man ta det där att man ska skämmas då man går hem, eller att vill man att nån ska vilja ha en så får man spela enligt dennes regler (t.ex. gömma sig då han dricker kaffe med sin mamma, vilket inleder texten), de flesta för att de bara inte tänker på det. Men trots det sprider texten budskapet om att Detta Är Normalt = Detta Är Så Det Ska Va. Det tycker jag inte att är okej. 
 
Och sen sist och slutligen, en fråga som i sin tur kunde medföra ett inlägg minst lika långt som detta (ska inte låta det utvecklas till det, jag lovar): Om hon nu så hemskt gärna vill gifta sig... varför kan inte hon bara fria då?
linnea p.
Publicerad 28.01.2013 kl. 03:31

tre musikaliska favoriter år 2012 och framåt (& 1/3 lite bakåt)

Tänkte jag skulle dela med mig lite av den musik jag lyssnar mest på nu för tiden. Valde de Youtube-videor jag råkade hitta så jag rekommenderar att man klickar in sig på Spotify också för att lyssna mer! Valde alltså inte "de bästa låtarna" eller nåt sånt. Men alla är bra för det!


Timber Timbre snubblade jag in på i april (enligt min last.fm i alla fall) och det var nog det bästa jag råkade in på under hela året. Bandet har sen dess klättrat upp till topplaceringen som mitt absoluta favoritband och har hållit den positionen en bra stund redan, klättrandet gick supersnabbt. Om jag själv skulle kunna göra musik så skulle jag väldigt gärna vilja att den lät som detta band. Måste förresten citera en sak som jag tyckte var så perfekt uttryckt, jag hittade en blogg som beskrev en livespelning med Timber Timbre med orden "som att bli kramad av ett berusat spöke", tycker att det är så beskrivande även för känslan i albumen.







(mer på Spotify)


Dead Man's Bones hittade jag nångång i låtlistefixandet inför fjolårets Hallloween, vilket kommer mejka sens om ni lyssnar på dem och/eller om ni ens läst bandnamnet de valt, och så har jag också lyssnat väldigt flitigt på dem under även detta år (Halloweentider eller ej). Jag har också troget och ivrigt väntat på att flera album skulle släppas men diskografin består fortfarande av en ynka skiva släppt 2009 — man kan förmoda att den där Ryan Gosling haft lite för fullt upp med skådespelarkarriären för att hinna göra musik också. Helt fel tänkt, lilla gåsunge, sätt undan lite tid för musiken också. Jag vill ha flera album!





(mer på Spotify)


Connan Mockasin är en riktigt ny upptäckt, hittade denna psykedeliska musiker bara för nån månad sen! Musiken är drömlik, och då menar jag bokstavligt — den skulle göra ett superbt soundtrack till en natts äventyr. Det går mellan att vara diffust och surrealistiskt till att vara lite hysteriskt och huller-om-bullerigt, bland annat, och min absoluta favorit är de låtar som befinner sig nånstans i drömatmosfären kring helt underbar och spännande på gränsen till att slå över och bli lite för märklig att den får en viss mardrömsvibb, men inte nödvändigtvis på ett otäckt sätt.





(mer på Spotify)


Känner man till något band som låter som de här, eller som man annars bara tänker att jag skulle gilla, så får man förstås hemskt gärna tipsa! Ny musik är alltid kul.
linnea p.
Publicerad 31.12.2012 kl. 01:47

femtonde december



Här är två bilder från Jims spelning på Ritz i lördags, en lyckad tillställning men man kan dessvärre inte säga detsamma om mitt förevigande. Avskyr typ alla bilder, ljussättningen sken underifrån, anslagstavlan bakom honom hängde snett (eller så är golvet snett?) och, ja, där har vi två utmaningar som jag tydligen inte klarar av. Gah. Men jag filmade en del låtar med Jims kompaktkamera för jag lyckades äntligen lokalisera laddningssladden tidigare på dagen, den hade varit försvunnen sen i somras men jag hittade den till sist i Jims ryggsäck, hah. Fick ställa till med ett mycket provisoriskt och otillförlitligt stativ, så bilden är det lite si och så med, men kanske dyker nån låt upp senare om ljudupptagningen inte blev helt bajs.



Kuti och på-bilden-tämligen-anonyme Frank var också där på spelningen — hade gärna tagit fler bilder av gästerna men det glömdes bort sen, mycket p.g.a. att jag träffade på Lotta (yay!) och tyckte förstås att det var mycket roligare att prata med henne än att smyga omkring och vara borderline-creepy.



Efter att Ritz stängde begav vi oss ut i snöyran på väg till nyare jaktmarker.



Närmare bestämt till D.O.M., som vanligt, där jag ägnade mig åt lite smygfotografering på en del av gänget som satt en bit bort.



Mera smygfotografering, också på folk en bit bort. En vacker dag ska jag äga ett objektiv som låter mig ta bilder av de som faktiskt sitter vid samma bord som mig, utan att jag måste vänta på att de går några meter bort eller utan att jag själv, för den delen, måste gå ett par meter bort.


Fick syn på en målning på bardisken som jag aldrig sett förr fast man varit dit hundrafemtioelva gånger förut, blev helt paff när lampan ovanför den helt plötsligt tändes och där uppenbarade sig... Jesus? Antar jag?
 
Mitt kamerabatteri tog slut där under pubvistelsen men människobatteriet räckte vidare till Brödfabriken. Helt superlyckad kväll, det enda egentliga minuset var att den tog slut lite för snabbt. Igår sov jag mestadels av dagen, hade lite huvudvärk mot kvällen men annars var jag bara jäkligt trött. Hade inte sådär okontrollerbart med ångest heller som jag brukar ha efter en utekväll, hade knappt nån alls faktiskt. Sån jäkla lyx! Hurra!
linnea p.
Publicerad 17.12.2012 kl. 13:22

jims låt

Jims nästa skiva börjar bli klar och igår postade han en låt från den på Soundcloud. Den tycker jag ni ska lyssna på, t.ex. här:

 
Har inte själv hört den innan! Eller, ja, har ju förstås hört gitarren då han övat här hemma — och den brukar fastna i huvudet — men det är alltså ingen låt han spelat live ens så den är helt splitterny! Och bra!
 
Spelning imorgon!
linnea p.
Publicerad 14.12.2012 kl. 14:23

bla bla bla, yada yada yada

I förrgår vaknade jag verkligen på fel sida, var på sånt urdåligt humör åtminstone första halvan av hela dagen. Nästan konstant kom jag att tänka på saker som irriterat mig på sistone och de förstorades något otroligt så till den grad att jag ett flertal gånger hade lust att skriva ett riktigt gnälligt och stundvis passivt-aggressivt blogginlägg om alltihopa bara för att det skulle ha varit skönt att få klaga av sig. Men sånt känns förstås bara okej för stunden och sen blir det pinsamt och alldeles självlysande självklart hur löjligt och småaktigt det är. Redan det här är lite på gränsen, kommer antagligen känna mig dum för det lilla jag medgett redan här, men, jag menar, alla blir frustrerade och sura nångång? Det måste man väl ändå kunna erkänna i sin blogg utan att det verkar som att man indirekt attackerar "vissa människor" (sådär som alla passiv-aggressiva uttalanden oftast brukar inledas). ... I alla fall, nästa dag var jag på betydligt bättre humör och likaså idag. Funderar lite vad det handlade om egentligen. Var det a serious case of the Mondays? Eller är det direkt anknytningsbart till vilken tid på dygnet jag vaknade? För då steg jag upp ca klockan sex på morgonen, vilket förutom att vara skitkonstigt (för att vara jag) också blir hemskt tråkigt hemskt snabbt.
 
Nu sitter jag här och tänker på framtiden, vilket annars brukar knuffa mig rakt in i en nedåtgående spiral men jag gör mitt yttersta för att hålla det så ytligt och glättigt som möjligt. Har alldeles för sent fått en idé för en photo-shoot jag så supergärna skulle göra men jag vet inte A) hur jag skulle ställa det i ordning rent generellt, B) var jag skulle fota det, C) vem jag skulle trakassera för att posera (*tittar vädjande mot mina vänner i min geografiska närhet*), och framför allt D) hur jag skulle hinna få det klart i tid för Blemmas januarinummer, det är förstås extra utmanande nu när juletider närmar sig med stormsteg. Bah. Modeller är alltid knepigt och det känns extra knepigt att fota för Blemma för egentligen borde man ju fota människor som är cirka tio år yngre än vad jag är men det känns ju inte helt möjligt. Är andra personer involverade sätter det också så mycket mera press på en, utöver att det är krånligt på även andra sätt. Förstår varför Frida Kahlo gjorde så många självporträtt.
 
För övrigt så har jag gjort min affischdebut, kan åtminstone inte minnas att jag gjort någon sådan förut, och det gjordes väldigt snabbt och i efterhand märkte jag en del detaljer jag gärna hade korrigerat men jaja. Jim har spelning inkommande lördag på Ritz här i Vasa, och såhär ser affischen ut:
 
 
Och fb-eventet hittas här!
linnea p.
Publicerad 12.12.2012 kl. 15:46

femtio ord för snö



 
Kate Bush & Stephen Fry - 50 Words for Snow

På jakt efter säsongenlig musik som inte innehåller en massa tinglande bjällror och kristna budskap så kom jag på att tänka på Kate Bush skiva 50 Words for Snow som släpptes 2011. Hade inte lyssnat på den innan, bara hört nån låt och inte varit på rätt humör då så det gled förbi mig. Tänkte ändå att den borde vara en bra vintrig kandidat. Och ja. Jag är helt kär i titelspåret nu. Kate Bush och Stephen Fry spelar in ganska experimentell musik med lite psykadeliska 70-tals-vibbar — kan det bli bättre?
 
1 drifting / 2 twisting / 3 whiteout / 4 blackbird braille / 5 Wenceslasaire / 6 avalanche  / Come on man, you've got 44 to go, / Come on man, you've got 44 to go. / Come on man, you've got 44 to go,  / Come on man, you've got 44 to go. / 7 swans-a-melting / 8 deamondi-pavlova / 9 eiderfalls / 10 Santanyeroofdikov / 11 stellatundra  / 12 hunter's dream / 13 faloop'njoompoola / 14 zebranivem / 15 spangladasha / 16 albadune  / 17 hironocrashka / 18 hooded-wept / Come on Joe, you've got 32 to go, / Come on Joe, you've got 32 to go.  / Come on now, you've got 32 to go, / Come on now, you've got 32 to go.  / Don't you know it's not just the Eskimo. / Let me hear your 50 words for snow. / 19 phlegm de neige / 20 mountainsob / 21 anklebreaker  / 22 erase-o-dust / 23 shnamistoflopp'n / 24 terrablizza / 25 whirlissimo / 26 vanilla swarm / 27 icyskidski  / 28 robber's veil / Come on Joe, just 22 to go, / Come on Joe, just 22 to go. / Come on Joe, just you and the Eskimos,  / Come on now, just 22 to go./   Come on now, just 22 to go, / Let me hear your 50 words for snow. / 29 creaky-creaky / 30 psychohail / 31 whippoccino / 32 shimmerglisten / 33 Zhivagodamarbletash / 34 sorbetdeluge  / 35 sleetspoot'n / 36 melt-o-blast / 37 slipperella / 38 boomerangablanca / 39 groundberry down  / 40 meringuerpeaks / 41 crème-bouffant / 42 peDtaH 'ej chIS qo' / 43 deep'nhidden / 44 bad for trains  / 45 shovelcrusted / 46 anechoic / 47 blown from polar fur / 48 vanishing world / 49 mistraldespair / 50 snow
linnea p.
Publicerad 03.12.2012 kl. 04:27

bengaliska eldar

I fredags ställde konstnären Klas Eriksson till med performance och alla hade möjlighet att vara med. Själv är jag hellre iakttagare än deltagare, så jag ställde mig en bit bort med kameran medan konstnären delade ut bengaliska eldar och några personer klättrade upp i träd och de andra ställde upp sig där nedanför.



Först tändes eldarna i träden.


Efter en signal sprakade det till lite här och där nere på marken.




Alla stod stilla och under total tystnad och enda som hördes var bruset och sprakandet från eldarna. Röken spridde sig och blev snabbt tät och jämnt rosa, fast pjäserna var endera vita eller röda.



Efter ett par minuter slocknade allas pjäser och de släpptes ner på marken. Stämningen blev nästintill postapokalyptisk, men inte nödvändigtvis på ett ödesdigert vis utan påminde kanske mer om känslan av pånyttfödelse. Fågeln Fenix och allt det. Fint!
linnea p.
Publicerad 26.11.2012 kl. 21:16