ett fåtal bilder från i lördags




Lite såhär såg min lördagskväll ut då, den inleddes med våffelkalas men dum som jag är tog jag inga bilder där. Fatta det! En BLOGGARE är på VÅFFELKALAS och tar INGA BILDER. Förlåt, internet. Tror förresten Jim tog alla de här, så jag blev inte direkt duktigare senare på kvällen heller. Är verkligen totaldålig på bloggandet nu för tiden. Hade redigerat och laddat upp de här bilderna för flera dagar sedan redan, men att sen posta dem också är av någon orsak ett hinder som heter duga. Det är texten, som vanligt, fortsättningsvis har jag för det mesta samma tankeverksamhet som ett plankton.

P.S. På tal om plankton, strax efter att jag postat det här inlägget såg jag att nån på FB hade länkat till denna artikel: 19-åring har utvecklat en farkost som kan plocka upp 7 250 000 ton plast ur haven. Awesome!
linnea p.
Publicerad 28.03.2013 kl. 11:00

fin, finare, janne & agnetas bröllop

Lördagen gick i kärlekens tecken, tidigare på dagen fick jag höra nyheten att min bästis har förlovat sig (!!) och några timmar senare infann jag mig på bröllop. Vilket f.ö. var världens finaste.




Det vackra brudparet. Det var helt omöjligt för mig att bestämma mig för bara en bild så här får ni tre.



Festligt folk! Bl.a. Frank vars fotograf-sense was tingling igen, fattar inte hur han gör det men han tycks alltid veta när nån riktar en kamera mot hans håll. Notera dekorationerna med hängande glödlampor och svävande ballonger, på borden var också vita rosor och levande ljus skyddade i glasburkar. Fint!



Programmen var väldans lyckade — det var dans, sång och rörande tal, lite lek och mycket kul, alltigenom jättefint. Alltså, nu låter jag som nån slags bröllopsrecesent och ni hör ju själva hur fel redan det begreppet är och även om det fanns folk som sysslade med sånt vore jag definitivt inte rätt person för det jobbet över huvud taget, men det var bara så genomfint alltihopa att jag vill skryta på det lite.




Henrik och Ludvig i Crystal Clears stod för brudvalsen. Jag har använt så många olika varianter av ordet "fint" i det här inlägget att jag börjar känna mig rejält upprepig och pinsamt språkligt obegåvad, men: Det var, förstås, superfint. Liksom allt annat. Är så glad att jag fick vara där.

Vilket otypiskt puttenuttigt inlägg det här blev. Men det behövs kanske såna ibland, för min skull i alla fall.

linnea p.
Publicerad 19.02.2013 kl. 03:48

nyårsfirandet

Vi firade nyårsafton i Jakobstad hos Mikkis & Elins vilka sitter längst till vänster på första bilden, det var knytkalas med massa olika salta små rätter — pajer, piroger, pizzamuffins, smörgåsrullader, en supersöt och spektakulärt god kinuskikaka (Karin hade gjort den), olika sällskapsspel och dryck. Jag drack mousserande rödvin, eftersom det är den perfekta drycken för alla festliga tillfällen året om.









Vi hade inga raketer men gnister och sprak fick vi ändå. Jag kämpade skitlänge med att försöka få till ett dugligt hjärta.







 
Innan tolvslaget var festen på gång på ritkigt och vi var mätta och druckna och belåtna, hade skippat bordsspelen och inväntade istället tolvslaget. Mikki & Jim spelade gitarr och det blev lite sång på det nu som då också.



 
Sen slog klockan tolv! Vi gick ut igen och tände flera tomtebloss men jag fick ingen bild på dem. Istället dessa, där mina inställningar är sååå bra.


 
Jag gick ner ut till vägen för att spana på raketer, det var helt omöjligt att få en bra bild på dem då man aldrig visste var de skulle synas.


 
Väl därinne fortsatte festen i nån timme.


 
Några av oss gick in till stan för att efterfesta, råkade bl.a. på Ragnar och Pertti. Sen skulle bilder tas av Ellen, Jenny, Anna och mig men inställningarna på kameran var ju helt fel och det tog ganska många försök innan vi ens fick våra ansikten att synas på bilderna och i efterhand när man tittar på de flesta av dem (i synnerhet de bortrensade) är man lite tveksam om det faktiskt var en framgång, men så brukar det väl vara klockan fyra på nyårsnatten.





 
Strax efter den här sista bilden åkte jag, Anna & Jim hem, och där var den kvällen!
linnea p.
Publicerad 09.01.2013 kl. 19:39

hemma hos ellens

Jag hälsade på hos Ellens igår, här är lite bilder därifrån — 
 

Viola som jag inte träffat innan, men jag tror vi blev ganska bra kompisar.


Kantele, måste vara bland de lugnaste katter jag någonsin träffat.


Vi drack te ur stora fina koppar, Viola var nyfiken och Ellen förmyndande. 



Jag är väldigt missnöjd med den där första bilden här ur ett fotografiskt perspektiv (den är sned och skitfult beskuren) men jag gillar ljuset som stjärnan kastar på väggarna, hade inte ens märkt det IRL utan såg det först när jag kollade på bilden.
 
Ellen hade köpt en Dymo-maskin tidigare på dagen och hade redan fyndigt pyntat till det i lägenhet. Som t.ex. lumos på strömbrytaren till lampan — hur sjukt bra är inte det då? Jag sa att jag skulle ta en bild och blogga om det så att alla skulle hänföras av hennes genialitet, och jag håller mitt löfte som ni ser. Hon dymade sen ut en Blemma 4-ever-remsa åt mig och så fick jag en bok (Den hemliga historien av Donna Tartt) också, bara sådär!
 
Imorgon ska jag åka tillbaka till Vasa, jag har varit här i Katternö i vad som känns som två månader nu men det är nog bara ca två veckor. Länge det med.
linnea p.
Publicerad 06.01.2013 kl. 23:06

femtonde december



Här är två bilder från Jims spelning på Ritz i lördags, en lyckad tillställning men man kan dessvärre inte säga detsamma om mitt förevigande. Avskyr typ alla bilder, ljussättningen sken underifrån, anslagstavlan bakom honom hängde snett (eller så är golvet snett?) och, ja, där har vi två utmaningar som jag tydligen inte klarar av. Gah. Men jag filmade en del låtar med Jims kompaktkamera för jag lyckades äntligen lokalisera laddningssladden tidigare på dagen, den hade varit försvunnen sen i somras men jag hittade den till sist i Jims ryggsäck, hah. Fick ställa till med ett mycket provisoriskt och otillförlitligt stativ, så bilden är det lite si och så med, men kanske dyker nån låt upp senare om ljudupptagningen inte blev helt bajs.



Kuti och på-bilden-tämligen-anonyme Frank var också där på spelningen — hade gärna tagit fler bilder av gästerna men det glömdes bort sen, mycket p.g.a. att jag träffade på Lotta (yay!) och tyckte förstås att det var mycket roligare att prata med henne än att smyga omkring och vara borderline-creepy.



Efter att Ritz stängde begav vi oss ut i snöyran på väg till nyare jaktmarker.



Närmare bestämt till D.O.M., som vanligt, där jag ägnade mig åt lite smygfotografering på en del av gänget som satt en bit bort.



Mera smygfotografering, också på folk en bit bort. En vacker dag ska jag äga ett objektiv som låter mig ta bilder av de som faktiskt sitter vid samma bord som mig, utan att jag måste vänta på att de går några meter bort eller utan att jag själv, för den delen, måste gå ett par meter bort.


Fick syn på en målning på bardisken som jag aldrig sett förr fast man varit dit hundrafemtioelva gånger förut, blev helt paff när lampan ovanför den helt plötsligt tändes och där uppenbarade sig... Jesus? Antar jag?
 
Mitt kamerabatteri tog slut där under pubvistelsen men människobatteriet räckte vidare till Brödfabriken. Helt superlyckad kväll, det enda egentliga minuset var att den tog slut lite för snabbt. Igår sov jag mestadels av dagen, hade lite huvudvärk mot kvällen men annars var jag bara jäkligt trött. Hade inte sådär okontrollerbart med ångest heller som jag brukar ha efter en utekväll, hade knappt nån alls faktiskt. Sån jäkla lyx! Hurra!
linnea p.
Publicerad 17.12.2012 kl. 13:22

bloggpriset punkt-punkt-punkt

Svårt att komma på en inledning till det här inlägget, jag tänker i punkter. Ungefär såhär:
  • Frånsäger mig allt ansvar från vad jag sagt under bloggpriset. Var på tok för trött för att egentligen vistas bland folk — kvällen innan tyckte jag det verkade lovande med att sömnbehovskvoten skulle fyllas för jag höll på att somna redan runt klockan tio på soffan och jag tänkte att det var lika bra att ligga kvar där för att inte förstöra den där chansen. Så jag somnade. Jag sov. I ca tre, fyra, timmar. Vaknade klockan två på natten och åtta timmar senare klev jag på ett tåg som tog mig till Helsingfors. Där jag satt invid gången = helt omöjligt att sova. (Jag måste kunna vända mig bort från alla människor om det ska vara möjligt att ens försöka.) Så, eh, ja. Befann mig i standby-läge för det mesta.
  • Förfestade hos Ida-Linas med Helena, Henrika, Sandra och Emma som sen tog över sin kusins position som min avec, och det var superroligt, svinbra feelis! Det hade en upppiggande verkan men sen på själva galan under presentationerna och prisutdelningarna så hade dubbelseendet infunnit sig och jag hängde inte alls med.
  • Ah ja, prisutdelningarna... Hade inte blivit nervös alls innan första priset delades ut till Charlotte och hon höll ett sånt löjligt bra tacktal. Höjde ribban avsevärt! Jag hade inte förberett ett tal alls, mycket för att jag var ganska säker på att man inte skulle vinna men då just slog Charlottes tacktalsord luften ur mig ändå, för ja, tänk om.
  • Har inte vågat erkänna detta här på bloggen innan för det har känts så sjukt otacksamt, vilket det kanske ännu är men alltså jag är ju ännu superglad för nomineringen och har alltid varit det, men jag hade ändå hoppats på att vi inte skulle vinna. (Jag har i smyg hållit tummarna för Elsa!) Endast p.g.a. helt och hållet själviska orsaker, det ska erkännas. För alltså gud, pressen (alltså den psykiska, inte typ X3M, ha!), prestationsångesten, den överjävliga jobbigheten med att vara tvungen att gå upp på en scen inför folk. Jag är liksom obekväm redan nere på ett golv i ett hörn i ett rum fyllt av massor av okända människor, så det där att gå upp på scen är långt ifrån något jag fantiserar om. Så när vi inte kammade hem Årets bäst skrivna blogg-priset så kände jag en stor lättnad och när vi blemmor satt oss vid vårt bord igen verkade vi känna likadant, "PUH" var ordet vi utbytte. Tycker det är så jäkla skönt att vi är på samma linje!
  • Jag hade nyss erkänt mina hemliga förhoppningar åt Julia på damvessan, då Ida-Lina kommer inrusande och säger att vi vinner ett pris. Jag fattar förstås ungefär ingenting och inte ännu då jag går upp på scen och det var ganska bra att jag var så borta egentligen för annars skulle jag ha varit tusen gånger mera nervös, men tillräckligt nervös hann jag ju bli i alla fall under tiden jag stod där. I efterhand känns det också som att det var ganska bra att jag var så trött för hela grejen känns väldigt avlägsen och suddig, så jag har inte kunnat plåga mig själv med att gå igenom vad jag har sagt och gjort alldeles för noggrant.
  • Jag hade faktiskt överdoserat pudret på näsan något helt galet. Min mask färgade av sig och färgen gick inte att få bort helt och hållet så att dölja resterande grå nyanser var precis vad jag kämpat med inne på vessan, frenetiskt. Så jag talade sanning!
  • Juryns hedersomnämnande känns bra och fint och toppen! Känner inte ens någon press för av någon orsak har min hjärna bestämt sig för att tolka det priset som att det är själva idén och det vi har åstadkommit hittills som belönas, mera än att sätta krav på oss att alltid producera bra texter, om det mejkar nån sens. Alltså, idén är ju redan spikad, bra texter är inte. Visste inte ens att något sådant pris skulle utdelas så det var absolut en chock. Men yay! (Även om vi då strax efteråt skämtade om att "Det här var det VÄRSTA som kunde hända", ha ha. Igen skönt att man är på samma linje!)
Kaos! Svårt att tro, då man tittar på den här bilden (som jag stal jag av nalen.ratata.fi) att vi lyckas åstadkomma något enhetligt tillsammans. Nu märker jag också att Julia inte är med där, vafalls! Var var du, Julia? Tror att bilden jag tog på bilden knappast blev till nåt men förhoppningsvis syns antydningar till publiksilhuetter i alla fall.
 
Tl;dr: Wow! Yikes! Hjälp! På riktigt? Hurra!
linnea p.
Publicerad 07.12.2012 kl. 09:26

god morgon känns som god natt

 
Efter en sömnlös natt (tack, fullmånen), tillbringade jag gårdagen med Ellen och sista-dagen-ansökningsformulär. Man befinner sig i ett sånt konstigt tillstånd när man varit vaken i över ett dygn, det känns som att allting som händer då egentligen hände i forntiden, antagligen under en suddig utekväll, och man återupplever bara fragmentariska minnen vilka alla är ganska diffusa i kanterna. Det är likt ett drömstadie på många sätt, man är förbryllad men man förstår inte helt och hållet att man är det, saker flyter förbi och man har svårt att fullborda tankar. Men nu är en ansökan inskickad och två blusar är fyndade på loppis (vi pausade med lite sånt också) — så långt så bra!
 
Jag somnade på soffan innan midnatt igår till ljudet av ett Arkiv X-avsnitt (bilden gav jag upp med efter fem minuter eftersom jag var så trött att jag såg dubbelt, bokstavligt talat) och sex timmar senare vaknade jag. Nu, tre timmar av slösurfning senare, känner jag att jag lätt kunde sova sex timmar till men det har jag inte riktigt tid med. Det är morgon och jag har gjort ingenting, men det känns som sen kväll efter en lång och fullspäckad dag. Tupplura klockan nio på morgonen, tja varför inte?
linnea p.
Publicerad 01.12.2012 kl. 08:48

dubbelkalaslördag


I lördags var vi bjudna på två kalas och här ser vi en del av den ena presenten. Jag råkade på denna Franka-kamera för en tid sen och klart att den absolut rätta ägaren för en sån kombination av pryl och namn är fotografen Frank A. (U.)


Och här ser vi alltså födelsedagsbarnet Frank, som hade ställt till med kalas nummer ett.







Flest bilder tog jag från balkongen. 



Sen gick vi hem, det var så fint ljus att jag egentligen ville stanna och fota precis allt men vi hade inte riktigt tid så jag knäppte bara bilder så länge vi gick.


Det här känns lite löjligt men vi gick förbi en Musik & Talang-affisch som jag står och slänger med håret på, så jag passade på att ställa mig där brevid och peta på håret, vilket f.ö. har blivit sjukt flammigt av en toning och jag vet inte riktigt hur jag ska reda upp det utan att det ska slitas sönder. Det torde förstås blekna och jämnas ut i och med att jag inte använde permanent färg men jag känner mig lite otålig och vill gärna snabba på proceduren, så tips mottages gärna!

Sen åkte vi iväg till nästa kalas men då lämnade jag systemkameran där hemma och då är det inte riktigt lika roligt att fota. Om man inte är full och på gång, d.v.s., men jag var nykter och matt efter att bara sovit cirka tre timmar natten innan och befann mig dessutom i en matkoma efter den fantastiska pajen och kladdkakan som det bjöds på. Kameran fick alltså ligga i väskan hela kvällen och natten men strax innan vi skulle åka fiskade jag upp den och passade på att ställa upp resterande festfolk på trappan. Så här är en suddig bild av dem:


Tror de var ganska suddiga i sina sinnen också så det passade ju fint!

linnea p.
Publicerad 01.10.2012 kl. 19:05

ellens kalas

I lördags hade fina Ellen tjugofemårskalas och jag var där och bl.a. tog bilder (inkl. av folk jag inte känner, sorry), felberäknade min vintolerans (sorry), och klappade katten Kantele så ofta jag bara kunde (sorry not sorry).




















linnea p.
Publicerad 18.09.2012 kl. 23:50

kräftskiva


I lördags var vi bjudna på kräftskiva till Sundom en bit utanför Vasa, där var det fint dukat och bordet helt överfullt med mat. Kräftor, räkor, räkröra, ett par olika sorters majonnäser, frukt, grönsaker, sallad, bröd, en helt suverän ostpaj som Maria gjort, och sånt.


Värdparet Maria & Mikko.


Ossi & Eeva.


Carla & Lina.


Frank.








Så åt vi då. Och rökte. Sjöng snapsvisor gjorde vi också, eller de andra i alla fall — själv kunde jag inte en enda.


Eeva hade fixat en fräsch efterätt med färska bär, maräng och vispgrädde och också smulade kex vill jag minnas. Helt perfekt och somrig.


Jag började plötsligt känna mig iakttagen och på väg att bli invaderad där jag satt. Aha, det där förklarar saken, tänkte jag och tog en bild.


Askvokadokopp. (Där har ni nåt, formgivare!)


Efterefterrätt, jag hade bakat en choklad-whiskykaka med kokosflingor som garnering, vilken vi åt med vaniljglass och de maränger som sluppit över från den första efterätten, och så drack vi kaffe förstås. Vuxenpoängen trillade in! Och hobbitpoängen också, förresten.


Det som tidigare hade varit mat på bordet hade under kvällens lopp blivit utbytt till dryck.


Fin Maria!


Ossi & Mikko tog ett dopp efter bastun.


Vi andra satt kvar och pratade.











Jag smög omkring och tog bilder.


En mal anslöt sig till vårt gäng. Ibland önskar jag att jag talade en annan dialekt så att jag kunde kalla alla malar för Malin, men på min dialekt blir det bara "maln" och det är ju inte alls lika fyndigt.


Är löjligt förtjust i stearin som runnit, insåg alldeles nyss med viss genans att det säkert är en kvarleva från mina dagar som tonårsgoth, heh.


Jim, som liksom Carla, satt vid sidan om mig och på det viset fastnade på ganska få bilder. Borde skaffa ett annat objektiv än mitt 50mm, det blir ofta lite för tajt.


Maria tog gruppfoto, allvaret var ett faktum. (?!)


Och så en sista bild av värdparet!


Och avslutningsvis blev det skolfotografering! Med bonus-solstol som jag inte såg i mörkret.
linnea p.
Publicerad 15.08.2012 kl. 20:01