hej

Jag genomgår någon slags uttråkningskris och jag är skittrött på mig själv och nästan allt annat också. Jag är så tråkig att jag tråkar ut mig själv. Det där är inte ett pinsamt uruselt försök på standup-komik, det är blott en bister sanning. Har laddat ner ett dagboksprogram för att skriva på datorn utan prestationspress, för att samla tankarna et.c., (skriver jag för hand blir jag bara irriterad på hur slarvig min handstil blivit) men jag har hittills bara klagat. Igår skulle jag skriva om något positivt och sen blev det bara "Så går det inte till. Så händer det inte. Inte i mitt liv. I mitt liv är de stora ögonblickena de jag missar." — happ. Fjortis much?

Men de säger att man ska ta tillvara på småsakerna för det är de som gör helheten, och idag blev jag helt patetiskt och överdrivet och obefogat JÄTTEmallig över det faktumet att vår buskdracena ska blomma igen för tredje gången. Buskdracenan! Busk-"almost never flowers as houseplants"-dracenan, som jag köpte åt Jim då när vi nyligen blivit ett par, och som nu ska blomma för tredje gången, med blomma nummer TRE, FYRA, FEM OCH SEX. Fyra knoppar!* Jag vet inte hur det har gått till men tydligen trivs den otroligt bra där den står.


Jånä. Här frodas det.

* FEM KNOPPAR! Hittade ännu en till nästa dag gömd under ett blad.
linnea p.
Publicerad 11.04.2013 kl. 23:36

blemma et.c.

Nu är BLEMMA.NET igång! Sen igår, faktiskt, glömde att meddela om det här. Jag har bl.a. tidigare ikväll publicerat en liten grej om Stevie Nicks, eller snarare hennes stil, och sen konstaterade jag att jag tydligen axlat det lättsinniga, om man kan "axla" lättsinniga saker — men i alla fall så passar det mig utmärkt. De andra skriver eftertänksamma och tänkvärda texter och jag babblar om kläder, helt ok! En del artiklar från mars är försvunna och jag vet inte riktigt hur man ska göra med dem, känns ju ganska trist att skriva dem igen men det känns förstås också trist att de är borta. Mycket är ännu kaotiskt där på sidan överlag men jag finputsar detaljer och laddar upp bilder på nytt nu som då, det tar sig. Jag har ägnat mig åt typiskt vampyrbeteende då jag suttit här och petat i koder, alltså inte på ett bloddrickande sätt utan mer såhär att jag har svurit och rynkat ögonbrynen åt dagsljuset, vridit ner persiennerna och dragit för gardinerna. Det är ju så sjukt ljust nu för tiden, när hände det?

linnea p.
Publicerad 09.04.2013 kl. 18:52

aprilhäxan #höhö

Har känt mig hämmad med skrivandet här, så vad gör man då? Gifanimationer, påsken till ära om än i efterskott, tydligen. Hokus pokus filiokus, låt denna trollformel resultera i bättre flytande ordsvammel. Abrakadabra simsalabim, må denna besvärjelse ge min hjärna en välbehövd smörjelse. Och så vidare.

linnea p.
Publicerad 05.04.2013 kl. 00:54

från dagens fotosession




Det blev stressig värre, men ur min och Ellens garderob fick vi till sist ihop till ett dussin utstyrslar som höll sig till temat, och så (från utanför våra klädskåp) fick vi också tag på ett dussin tjejer som ställde upp som modeller, och Nayab fotograferade dem allihopa idag! Pu to the h. Det såg jäkligt hopplöst ut en bra stund igår, verkar inte ännu ens ha lyckats begripa att det (nästan) är avklarat. Fotografierna postade här är förstås lite bakom-kulisserna-shots tagna under dagens lopp, de egentliga bilderna från fotosessionen såg superfina ut. Creds åt fotografen och modellerna!

linnea p.
Publicerad 04.04.2013 kl. 00:18

en djupdykning i sömn och brist på den, supermegaturbolaserspännande

Har försökt påbörja ett flertal meningar här men jag kommer ingenvart med  dem. Har hållit på likadant de senaste dagarna, lyckas inte formulera något, lyckas knappt tänka något heller. Har sovit oregelbundet och på fel tid på dygnet och inte tillräckligt, min hjärna tenderar gå i nåt slags standby-läge då jag är inne i en sån period. Blir också så klumpig, trög och glömsk, allt blir en utmaning. Ett par gånger har jag glömt bort åt vilket håll man ska få kallt/varmt vatten på kranarna och jag har båda gångerna stått där och väntat på att det ska bli rätt temperatur en lång stund innan jag testat vrida kranen åt andra hållet, blev vid ett nojigt ögonblick lite bekymrad då när det hände andra gången. Sen tänkte jag att jag har läst att när man sover dåligt förnyas inte hjärncellerna, och då tänkte jag att de små grå som ansvarar för kranmanövrering tydligen har blivit tvungna att slänga in handduken, och då tänkte jag att det var ju ganska tur att det var just de som fick säga tack och adjö efter denna sömnbrist och inte, typ, de som ser till att man kan köra bil, skriva och läsa, hålla balansen när man går, eller något sådant. Alltså, ska hjärnceller uppoffras så är det förstås hellre de inom något område man lika bra kan testa sig fram som får ryka, resonerade jag. Kändes lite bättre då.

Något annat som känns lite bättre att tänka på vid sömnbrist så är att jag också har läst att man blir ful av att sova för lite, vilket förklarar mycket.  Det är en sån här orättvis fulhet man drabbas av, en som inte går att sminka över, det är som att vissa muskler i ansiktet bara ger upp och lägger sig ner och dör och andra spasmar frenetiskt så man har ryckande ögonlock och rynkor djupa som Grand Canyon-fåror i pannan hela tiden. I förrgår vakade jag ett dygn för att få lite ordning på min dygnsrytm, runt tolvtiden då jag varit vaken hela natten ringde jag åt Jim och sa dramatiskt att jag "måste ha något att leva för" (d.v.s. hålla mig vaken för), så vi gjorde planer att gå på loppis så jag hade något att se fram emot. Så då han kom hem från jobbet åkte vi och jag gick där mellan rader av hyllor och bord och kände mig som något som rest sig ur graven, både mentalt och fysiskt, men jag kände också att det är vetenskap. Det är inte mitt fel att jag både ser ut och rör mig som ett monster, ok, gott loppisfolk?

Köpte ett halsband där, tycker att det ser lite ut som en manet med en viss drömfångarvibb:

Idag vaknade jag tidigt, för tidigt, så nu är jag sjukt trött... igen. Har inte riktigt någon koll på vad jag skriver här. Skönt är ändå att p.g.a. vår tidiga uppstigning har vi redan hunnit handla mat och även vin till kvällens plättkalas. Jag har också redan plockat fram vad jag ska ta på mig, det brukar jag aldrig veta på förhand. Jag har även försökt färga mitt hår men det blev knappt någon skillnad, en gnutta svalare nyans bara och lite mer lyster. Ska göra ett nytt försök nån dag.

Började tidigare i veckan titta på Sabrina, the Teenage Witch i vad jag tycker om att titulera "forskningssyfte" (m.a.o. ska vi ha magi som tema på Blemma nästa månad), och nu tror jag att jag ska transportera datorn till sovrummet, se ett fruktansvärt cheesy avsnitt (de är alla det), och sen sova en stund. För jag hinner! Hur bra som helst! En helt ny värld, det här att sova och vakna normala tider. (Fast tio före åtta på en lördagsmorgon känns onekligen inte helt normalt, men vad vet jag.)

linnea p.
Publicerad 23.03.2013 kl. 13:54

tatueringar & autokromer från 1920/1930-tal

Har varit genomtrött på internet de senaste dagarna, vilket är ganska nytt och även aningen otäckt. Vi har stött på enorma problem med Blemma och det innebär äckligt mycket jobb. Varje gång jag sätter mig vid min dator känner jag angsten välla upp, så jag har mest använt den till att titta på tv-serier och att leta fram bilder fotograferade med autokrommetoden. Hittade på tekniskamuseet.se dessa:




Medicinska fotografier av tatueringar, förevigade av E.D. Schött nångång mellan 1925–1930.

Länge sen jag har tyckt att tatueringskonst har varit så fascinerande. Önskar man visste mer om personen/personerna på bilderna.

linnea p.
Publicerad 18.03.2013 kl. 17:34

an extreme case of the mondays

Igår kväll satt jag här och frös, saknade varmare väder, och redigerade bilder från sensommaren. Som t.ex. de här två av nån spirea-art. Trots missnöjet med årstiden så kände jag mig ändå ganska tillfreds — tidigare på kvällen hade jag Funnit Inspiration för en sak jag ska göra i vår/sommar som kanske t.o.m. kan klassas som Konst, så det får ni kanske se då. Känner mig väldigt laddad inför det, retar mig att det inte är möjligt att ta itu med det ännu, oroar mig att jag ska min vana trogen mest tycka att det är kul att planera och påbörja projekt och sen lämna dem vind för våg och utan fullbordan.

Jag hade även äntligen igår publicerat det sista inlägget till Blemma för den här månaden och det var en utomordentlig lättnad att inte behöva tänka på det igen på en stund, efter att varje dag under de senaste två veckorna varit tvungen att göra det. Vilket kanske inte låter som mycket men det känns som det för mig. Vår organiseringsförmåga på redaktionen har varit relativt försvunnen den här gången och det har blivit tungt i längden. Det har gått, men jag har varje dag vaknat och somnat med den där blä-iga känslan, och det har varit svårt att hitta det som är roligt i det, eller, det har tagit länge att komma dit. Så till och med idag då jag vaknade så mös jag lite extra över tanken att jag har Blemma-paus, änt-satans-ligen. Och så får jag veta att sajten ligger nere, så ännu måste jag tänka på det. Blir så arg och trött och less. Vill bara... ja, jag vet inte. Sova i tjugofyra timmar och vakna till att problemet magiskt har löst sig själv, typ, det skulle vara helt jättetrevligt.

Hej och välkomna till gnällbloggen. Idag är jag butter, fast jag stigit upp på den rättaste foten av vad jag gjort på länge. Men nu just, efter att jag mejlat för att försöka reda ut det, finns det inget jag kan göra ändå, vilket jag alldeles precis nu på samma gång jag skrev den meningen först fattade, så det är skönt. Det är bortom min kontroll just nu och det är därmed helt onödigt att jag sitter här och surar. Skrev mer gnäll här men det har jag raderat. Tänker att den aktionen får symbolisera vad jag även ska göra med mina tankar. Nu släpper jag det.

Ska googla på fina bilder och söta, glada djur istället. T.ex. quokkan.

linnea p.
Publicerad 11.03.2013 kl. 16:28

lunacy

Vad jag har gjort idag? Åh, det samma gamla vanliga bara:

Jag är antagligen ganska trött just nu för jag tycker att det är så otroligt festligt att jag ser så seriös ut. När jag balanserar en månglob på det där aslöjliga "Wow titta så djupt och konstnärligt jag håller i den här globen"-sättet. När jag har valt ut ett tema och gått all in så att säga. När jag har en 10×10 cm stor silverglittrig månskära i pannan. Liksom joo vem tror jag att jag är, Professor Trelawney? Aleister Crowley? Sailor Moon?

Allra festligast är att jag har insett var jag hör hemma. Jag har nämligen funnit min sanna familj:

linnea p.
Publicerad 04.03.2013 kl. 23:31

ett utdraget frågeformulär

Har de senaste dagarna jobbat med grejer för Blemma och har emellanåt kommit in hit och fyllt i nån punkt på den här listan, ibland i uppvärmingssyfte (för att komma igång med att skriva överlag), ibland i avslappningssyfte (för att tankarna snurrat lika snabbt som Taz, the Tasmanian Devil ni vet, efter stressig skrivsession), och ibland i tidsfördrivningssyfte (för att kaffet inte kickat in ännu och att göra något "riktigt" har känts lika kul som att bada badkar med brännmaneter typ). Så har jag hållit på nu i ett par dagar och den här listan börjar kännas gammal, så nu ska jag fylla i den klart.


Vad är ditt namn och vad betyder det?
Linnea, som de flesta vet är det även namnet på en liten ljusrosa skogsblomma och det brukar vara den vanligaste (och enklaste) betydelsen. På en del namnsajter står det att betydelsen är "lime-tree" och det tyckte jag alltid var ytterst besynnerligt, tills det visade sig att lime var en annan engelsk benämning på linden, alltså trädet lind, vilket ju känns mer nordiskt än citrusfrukter. Blomman är döpt efter botanikern Carl von Linné, så jag antar att hans släktnamn också bär betydelsen lind.

Var bor du och hur trivs du där?
Vasa, också känd som Finlands soligaste stad. Vilket är en eufemism för "blåsigaste", är jag ganska säker. Trivs helt okej, men tycks inte riktigt nångång känna mig helt som hemma här. Var olycklig här länge men det går bättre nu.


Vad är dina hobbies förutom att blogga?
Att blogga är på sätt och vis min ultimata paraply-hobby, i.o.m. att många av mina hobbies går att kombinera in i det. Som t.ex. att fotografera och redigera bilder, att göra layouts och koda (främst HTML och CSS, är en gnutta bekant med PHP också), förstås att skriva och reflektera/minnes-anteckna/navelskåda, och sånt. En annan favorithobby är att gå på loppis, såklart. (Vilket man också kan blogga om! Blogg über alles!)

Vilket är/var ditt favoritämne i skolan och varför?
Jag gillade teckning mycket för det var ju typ fritid. Modersmål (svenska) och engelska har jag också alltid gillat, antagligen mest bara för att jag var bra på båda två och det är förstås kul att nån gång känna att man har koll på något. I lågstadiet läste vi också dikt som ämne, det har jag först de senaste åren förstått att inte alls hör till standardundervisningen. Jag tyckte det var spännande med poesi, jobbigt ibland att memorera dikterna och att framföra dem inför klassen var förstås mindre kul, men det var ändå intressant. I synnerhet i vuxen ålder uppskattar jag dikttimmarna, känns som att de var mycket berikande.


Vad är din civilstatus och vad gillar du mest med den?
Jag är i ett förhållande, sambo (vilket är ett uttryck jag inte är helt förtjust i, vet inte riktigt varför), och vad jag gillar mest är förstås Jim. Men så gillar jag också att existera sida vid sida med någon. Jag tycker förstås också om att ha någon att kommunicera med, men så tycker jag också om hur långvarande förhållanden utvecklas, att man ofta i tysthet sitter för sig själv men ändå en bit bort sitter en annan person i tysthet för sig själv och då tänker man att man är två ändå och det hela känns väldigt naturligt och fint i sin anspråkslöshet som egentligen är allt annat än anspråkslöst. T.ex. det gillar jag.

Vilken färg är din favorit och varför?
Då det gäller klädsel: Svart. Jag tycker bara den är den ultimata färgen. Den passar till allt, både färger och tillfällen. Den är festlig, högtidlig och seriös samtidigt som den kan vara avslappnad, vardaglig och kul. Den är en mycket formbar färg, om man kan säga så. Den kan bli vad som helst, den säger inte något i sig själv, den säger vad man vill att den ska säga. Jag gillar stil och svart klädsel bekräftar att det är inte färger eller avsaknaden av dem som gör stilen, man kan se helt smaklös ut ändå. Gamla bilder av vad jag brukade ha på mig gör detta t.ex. fullkomligt självklart! Så då tänker jag att ifall man lyckas se lite intressant ut och inte allt för uttjatat klyschig i helsvart, då har man lyckats. Men förstås då det gäller stil är det alltid smak som avgör, men sådär fungerar det då enligt mitt tycke.


Hur lyder ett citat du gillar och vad betyder det för dig?
"From my rotting body, flowers shall grow and I am in them and that is eternity." – Edvard Munch. Det betyder att ingen är någonsin verkligen borta, att allt varar i princip för evigt men i olika former. Att liv är förgängligt men att liv aldrig är förgäves. Att vi är del av en cykel på så många sätt, från stjärnstoft till människa till "maskföda" (låter makabert, men egentligen är det inte det) till blomster. Det är något otäckt med citatet, att det så frankt konfronterar en med ens egen dödlighet, men det är något vidunderligt trösterikt i det också. Typiskt människan att tillskriva mening i naturens gång, va?

Vilken superhjältekraft skulle du helst ha och varför?
Brukar ofta drömma att jag kan flyga och det är otroligt spännande och underbart, men allra helst skulle jag nog ändå välja att kunna läsa tankar. Det är visst ett ganska inkräktande alternativ, sorry, men jag blir galen ibland när jag inte vet vad folk tänker. Sen är jag också ganska nyfiken på människor, det ska erkännas, vill gärna veta hur de tänker och varför de tänker som de gör, och så vidare. Men jag lovar att det skulle vara behändigt för er med, ni skulle aldrig mer behöva anstränga er för att förklara något åt mig om ni inte ville, jag kunde bara kisa lite med mitt tredje öga och så skulle jag säga "Ok, jag fattar!". Bara bra, m.a.o.


Vilket djur skulle du vara om inte människa?
Vill ju gärna säga katt men det är så typiskt, men det är mycket i kattlivet som skulle passa mig. Men om inte katt, i så fall mal tror jag. Alltså en nattmal. Vaknar till i skymningen, flaxar darrigt omkring, kretsar kring ljuset men hör hemma i mörkret et.c. Är dammig och skör och ofta dyster och dramatisk i färgskalan. Ja, jag vet inte. Kan identifiera med sånt.

Vad har du gjort idag och vad ska du ännu göra?
Har inte gjort så mycket — sov jättelänge för att ta igen mig från natten innan då jag suttit uppe och panikskrivit en ledare. Hade överaktiverat mina små grå och överkonsumerat på kaffe så jag brände midnattsoljan ännu långt efter tolvslaget, somnade först på morgonen och vaknade då det fortfarande var morgon. (Eller "förmiddag" sådär som vissa envisas med att kalla det.) Men det var alltså igår, idag har jag vaknat med huvudvärk eftersom jag sov cirka elva timmar, jag tog direkt en huvudvärkstablett och en stor mugg starkt kaffe, sen började jag jobba på Blemma. Och så har jag hållit på hela dagen. Inte så jättespännande, nej. Men kul på sitt sätt! Alltid skönt när man kommer över den där tröskeln och får saker gjorda. Och ska förstås inte göra så mycket mera inatt heller. Kanske äta något och se på nåt tv-serieavsnitt under tiden.

Där var det. Vilket låter mer definitivt och koncist på min dialekt: Tä va he.

linnea p.
Publicerad 03.03.2013 kl. 01:15

riktningslös ventilering

Vaknar runt klockan fyra på morgonen, inser cirka tio timmar senare att jag glömt att dricka kaffe. Förstår inte hur sånt kan hända. Amatörmässigt. Det var idag jag skulle get shit done men istället har jag sett på Arkiv X (åttonde säsongen, smågråter mycket, gillar både Doggett och Reyes tusen gånger mer än sist), fotat lördagens utstyrsel (kommer snart för jag ska gå över till att vara en sånhär irriterande modebloggar-wannabe istället ser ni), spelat Candy Crush Saga (i princip maniskt), samt förundrats över att dåsigheten aldrig ger med sig ens det minsta. Jobbar på att åtgärda det sistnämnda nu just men det är ett motsträvigt kneg.

Det har visat sig vara en stor utmaning att återfå fokus vad det gäller, eh, det där då. Hade trott att en ledig helg skulle göra gott för min koncentrationsförmåga men det gick helt tvärtom. Sen helgen har jag sovit i oregelbundna korta perioder men ändå nästan hela tiden, sen har jag vaknat, tittat på diverse tv-serier, somnat om för att vakna till eftertexterna, det där klassiska. Inatt vaknade jag av en mardröm där jag var tvungen att förklara åt nån hemsideinnehavare varför det inte är helt schysst att fotografera tjejer som tränar och sedan sexuellt objektifiera dem i ett galleri online, och jag var tvungen att göra det lugnt, sansat och ge konstruktiva förslag och tips även när jag själv blivit fotograferad då jag cyklat nånstans. Såatt. Inte ens mitt undermedvetande pausar från genusdebatterandet! Ganska knäppt.

I verkliga livet läser jag kommentarer på Hbl och rasar (faktiskt, för första gången) men jag kommenterar inte för det känns lönlöst, och vad kan jag säga? Det tär på en ibland. Det är alltid de argaste-bara-för-att-vara-argaste, mest snedvridna, minst rationella personerna som kommenterar allra mest och visst ska man strunta i dem men jag blir inte av med den här gnagande irritationen att de förstår ju fan inte (alltså de GÖR verkligen inte det, de tar upp en massa irrelevant trams hela fuckin' tiden), och inte heller kommer jag ifrån den bedrövliga övertygelsen om att det förstås är de som uttrycker sina åsikter som även sprider sina åsikter. Beklagligt, i och med att det alltid alltid alltid är dräggen som ropar mest. Det är alltid de som hörs och syns mest som har störst inflytande på de som inte redan fattat grejen, och förstås vill jag att alla ska fatta. Jag tycker onekligen att det är mycket i debatten-om-debatten som är motbjudande fult och snedvridet. Och på andra (även sakligare) kommentarsfält och diskussionsforum ser jag också samma mönster — folk fattar inte. De fattar så lite att de inte ens fattar hur lite de fattar. (Meta!) Och jag tycker kanske att de borde skämmas lite för det. Eller jag tycker att det skulle jag ha full förståelse för ifall de gjorde.

Samtidigt så skäms jag med, jag har många bra mejl att svara på som jag skjutit upp på i några dagar nu, sen den där pausen började (och aldrig tycks ta slut helt och hållet). Istället sitter jag här och känner mig så jäkla överväldigad och översvämmad med hela debatthögen (både bra och dåligt) att jag totalt kollapsar vid tanken att tänka, jag menar faktiskt tänka, på det igen. Och ändå är tankarna här hela tiden.

Men ibland brukar det fungera att tjata av sig ut i rymden och tiden lite, utan speciell riktning. Testar på det nu, ifall ni inte märkte. Tror faktiskt det hjälpte redan.

linnea p.
Publicerad 20.02.2013 kl. 15:38