en sån där sneak peek

Garderobsinventerar, färgkoordinerar, stapelsorterar och kappsäckspackar, dock främst inte åt mig själv. Ska åka norrut över påsken senare idag och där ska fotosession genomföras, resultatet får ni se på Blemma nångång i april. Den observante kan kanske notera ett visst mönster i högarna och dessutom koppla ihop detta med något annat. (Hihi!)

linnea p.
Publicerad 29.03.2013 kl. 10:48

en djupdykning i sömn och brist på den, supermegaturbolaserspännande

Har försökt påbörja ett flertal meningar här men jag kommer ingenvart med  dem. Har hållit på likadant de senaste dagarna, lyckas inte formulera något, lyckas knappt tänka något heller. Har sovit oregelbundet och på fel tid på dygnet och inte tillräckligt, min hjärna tenderar gå i nåt slags standby-läge då jag är inne i en sån period. Blir också så klumpig, trög och glömsk, allt blir en utmaning. Ett par gånger har jag glömt bort åt vilket håll man ska få kallt/varmt vatten på kranarna och jag har båda gångerna stått där och väntat på att det ska bli rätt temperatur en lång stund innan jag testat vrida kranen åt andra hållet, blev vid ett nojigt ögonblick lite bekymrad då när det hände andra gången. Sen tänkte jag att jag har läst att när man sover dåligt förnyas inte hjärncellerna, och då tänkte jag att de små grå som ansvarar för kranmanövrering tydligen har blivit tvungna att slänga in handduken, och då tänkte jag att det var ju ganska tur att det var just de som fick säga tack och adjö efter denna sömnbrist och inte, typ, de som ser till att man kan köra bil, skriva och läsa, hålla balansen när man går, eller något sådant. Alltså, ska hjärnceller uppoffras så är det förstås hellre de inom något område man lika bra kan testa sig fram som får ryka, resonerade jag. Kändes lite bättre då.

Något annat som känns lite bättre att tänka på vid sömnbrist så är att jag också har läst att man blir ful av att sova för lite, vilket förklarar mycket.  Det är en sån här orättvis fulhet man drabbas av, en som inte går att sminka över, det är som att vissa muskler i ansiktet bara ger upp och lägger sig ner och dör och andra spasmar frenetiskt så man har ryckande ögonlock och rynkor djupa som Grand Canyon-fåror i pannan hela tiden. I förrgår vakade jag ett dygn för att få lite ordning på min dygnsrytm, runt tolvtiden då jag varit vaken hela natten ringde jag åt Jim och sa dramatiskt att jag "måste ha något att leva för" (d.v.s. hålla mig vaken för), så vi gjorde planer att gå på loppis så jag hade något att se fram emot. Så då han kom hem från jobbet åkte vi och jag gick där mellan rader av hyllor och bord och kände mig som något som rest sig ur graven, både mentalt och fysiskt, men jag kände också att det är vetenskap. Det är inte mitt fel att jag både ser ut och rör mig som ett monster, ok, gott loppisfolk?

Köpte ett halsband där, tycker att det ser lite ut som en manet med en viss drömfångarvibb:

Idag vaknade jag tidigt, för tidigt, så nu är jag sjukt trött... igen. Har inte riktigt någon koll på vad jag skriver här. Skönt är ändå att p.g.a. vår tidiga uppstigning har vi redan hunnit handla mat och även vin till kvällens plättkalas. Jag har också redan plockat fram vad jag ska ta på mig, det brukar jag aldrig veta på förhand. Jag har även försökt färga mitt hår men det blev knappt någon skillnad, en gnutta svalare nyans bara och lite mer lyster. Ska göra ett nytt försök nån dag.

Började tidigare i veckan titta på Sabrina, the Teenage Witch i vad jag tycker om att titulera "forskningssyfte" (m.a.o. ska vi ha magi som tema på Blemma nästa månad), och nu tror jag att jag ska transportera datorn till sovrummet, se ett fruktansvärt cheesy avsnitt (de är alla det), och sen sova en stund. För jag hinner! Hur bra som helst! En helt ny värld, det här att sova och vakna normala tider. (Fast tio före åtta på en lördagsmorgon känns onekligen inte helt normalt, men vad vet jag.)

linnea p.
Publicerad 23.03.2013 kl. 13:54

ska klampa fram som en fabelbasilisk

Måndagen har sipprat ut över tisdagen också.

Men jag har i alla fall nygamla (& dammiga) nittiotaliga klumpiga vinterskor och en nygammal hellång ormskinnsmönstrad sammetskjol. Alltid nåt.

linnea p.
Publicerad 12.03.2013 kl. 20:15

färgat & saxat

Igår kväll öppnade jag en box med lila hårfärg som jag har haft här hemma in nån månad nu. Min nacke, hals och axlar var täckta i lila färg efter tio minuter och det tolkade jag som att jag hade kletat in tillräckligt många hårtestar. Förstås syntes knappt nån nyanskillnad alls i det sunkiga badrumsljuset, eller någon annanstans i lägenheten för den delen, så lite frustrerad på att den där förändringen jag var efter inte alls syntes så tog jag sen under småtimmarna till saxen. Försökte få till mer av en A-linjeform än vad jag hade innan, kapade ungefär fem centimeter i nacken och en halv längst fram. Inget jag skulle rekommendera att klippa på sig själv när man varken har utbildning eller speciellt mycket erfarenhet, och inte heller när man har tillgång till såna där saker som bra ljus ELLER EN KAM ENS. (Var är ni, kammar?) Det är inte speciellt jämnt och snyggt klippt, med andra ord, det såg jag redan igår i halvmörkret, men det blev åtminstone lite förändring. Idag i dagsljuset såg jag att det visst blev lite förändring färgmässigt också, så nu känner jag mig dubbelt så ny. Det är så kul att jag inte ens bryr mig i att det helt uppenbarligen inte är något en frisör skulle godkänna!

Jag förstår att ni vill se en onödig mängd bilder på detta. At your service:





P.S. Under merparten av mina tonår hade jag ofta lila nyanser i håret, men oftast på det här jäääävligt snygga sättet att man försökte färga hela håret men eftersom det redan var svartfärgat så var det bara utväxten som blev lila. Jättesnyggt. (Nej.) Fast det inte är riktigt samma sak så känns det här ändå ganska nostalgiskt och trevligt!
linnea p.
Publicerad 06.03.2013 kl. 16:58

sammetslent

Sammetslena saker har varit ett ständigt återkommande tema på sistone. Här är några exempel på hur:


Caspian. (Som börjat återfå lite av sin brunskiftande sommarpäls.)


Halsringningen kring dagens loppade dödsätarklänning.


Esmeralda. (Som ofta sover med munnen öppen nu för tiden.)


Lördagens loppade korta kjol och den plommonlila långkjolen som snällaste finaste karamEllen hittat åt mig och blev min på lördag kväll.


Couscous. (Som har varit i slagsmål och blivit klöst riktigt nära ögat, stackarn.)

Ska skriva ett riktigt inlägg nån dag men energin tryter. Gör annat, träffar kompisar, kramar katter, lever loppan (alltså: går på loppisar), och sånt. Borde skriva klart en ledare eller något relativt snarlikt en sådan till Blemma med temat rymd, men enda jag kan tänka angående rymd för stunden är att det tycks finnas mycket av det i mitt huvud just nu. I rymden kan ingen höra dig skrika, så sägs det, men i mitt tankemaskineri är jag ganska säker på att man hör ett eko.

linnea p.
Publicerad 26.02.2013 kl. 23:56

tant grön



Befinner mig i Katternö där jag & Jim vaktar katterna. Igår besökte vi några loppisar i Jakobstad och jag hittade denna mossgröna rymliga vinterkappa av Åbobaserade märket Milgo för ynka 6€. Internet hävdar att företaget Milgo registrerades år 1974 (& upphörde 20 år senare) så jag gissar att kappan tillverkades då nångång, under mitten av 70-talet. Tittar man på skicket den är i så skulle man däremot tro att den var tillverkad typ igår — den är m.a.o. helt i toppskick, knappt använd alls.

Och på tal om gamla kläder som inte har kommit till så värst regelbundet bruk; skorna! De köpte jag (nåja, mamma) 1996 eller 1997, jag gick på sjuan i alla fall. Mina skolkamrater tyckte att de var löjesväckande höga (ja, det var andra tider då...) och ville gärna klargöra den åsikten för mig, så jag mjäkade ur och använde dem sen knappt. Nu, runt sexton år senare, har jag tagit dem i bruk igen. Take that, Sursik skola!

linnea p.
Publicerad 24.02.2013 kl. 15:39

tant gredelin

Som tidigare omtalat — nu över till ytligheterna: Det är så sällan jag tar på mig en klänning att jag tänkte i lördags att det måste ändå förevigas. (Ja varsågod, internet, och tack för påhittat visat intresse!) Dock skedde förevigandet några dagar senare för det känns ganska kontraproduktivt att även dokumentera tidsbristen då man befinner sig i den, även om man också befinner sig i klänningen.


Har en svag punkt för klänningar som ser ut som något Sue Ellen Ewing hade burit om hon bara var uppskattningsvis 250% tantigare, så när jag såg denna plommonlila plisserade sak med knytkrage så kunde jag inte motstå den fast den var för stor. Jag lyfte den några centimetrar i axlarna, minskade den nån tum i sidorna, och sen hann jag inte med mer korrigering fast det inte skulle ha skadat att lyfta och minska lika mycket till. Mina skor är förresten lite coolare än vad de ser ut för de har en klumpig klack, men, ärligt talat, så är de ändå töntiga. Och tantiga, jag bestämde mig för att låtsas att det var något jag eftersträvat. Skor är alltid svårt. Får så vansinnesont i fötterna av de flesta skor som ser ut som något man faktiskt vill ha på fötterna ens.


Check out the lyster! Bältet är ett annat loppisfynd, men sen några år tillbaka.

Sen var typ det första jag gjorde att tappa en bit potatissallad på klänningen så nu har den en mörk fettfläck på ena sidan. Duktigt.

P.S. Förr på Facebook fanns det en massa test man kunde göra, minns ni dem? Minns ni Dallas-testet? Jag blev Sue Ellen. Jim blev J.R. Sen blev vi ihop. Jeps!
linnea p.
Publicerad 20.02.2013 kl. 16:44

tyllrosediadem

 
Igår pyntade jag ett tunt metalldiadem med egenhändigt ihopsnurrade tyllrosor, eftersom de tygblommor jag hittade i affären endera var för stora, för pastelliga, för neoniga, eller för dyra. Jag är lite för missnöjd för att gå med på att detta är det slutgiltiga resultatet, diademet förtjänar inte ens att förevigas med en vettig kamera så som det ser ut nu. Tänker att det kanske blir lite bättre om jag ansar den ena rosen, annars får jag försöka reda upp det på något annat sätt... känner mig ganska motsträvigt inställd till att börja om precis från noll. Det var svårt ju att få tyllrosorna att se ut för nåt! Kanske dels för att jag jobbade i halvmörker med ett öga på Butch Cassidy and the Sundance Kid, men också för att jag är otålig och vill att såna här småpyssel ska gå snabbare än ljusets hastighet. Äsch.
linnea p.
Publicerad 27.01.2013 kl. 22:01

i min väska

Jag försökte göra en sånhär "I min väska"-grej i helgen då jag var hem-hemma och kattvaktade och hade ganska tråkigt, men bilderna blev så misslyckade att det aldrig resulterade i något blogginlägg. Igår såg jag att Helena hade tänkt samma tanke (lite knäppt!) men kommit längre än vad jag gjort. Tänker att det skulle vara kul om det här spred sig över Ratata-bloggarna så jag gjorde ett nytt försök:
 
 
Den väska jag använt den senaste tiden är mera säck än väska, ihopsydd av rektangulära läderbitar, fodrad och nertill fransad. Jag köpte den på loppis i Jakobstad för några år sedan, den är hemmagjord. Den går inte att stänga ordentligt men dras ihop ganska bra när man hänger den över axeln, men jag har funderat på att fixa om den där mekanismen så den ska gå lite bättre att stänga.
  • I alla fall, i väskan finns:
  • Telefon i ett fodral av läderbitar i lila och svart, de flesta bitarna har mocka-sidan utåt. Jag sydde det själv och jag avverkade ett helt paket med symaskinsnålar och nervändar under tiden, argh.
  • Nyckelring med bl.a. en stor uggla (loppis) för det är bra att ha något gigantiskt sammanlänkat med nycklarna så de är lätta att hitta.
  • Plånbok, också från loppis.
  • Liten sidenpåse med hörlurarna till telefonen i, ibland också USB-laddaren — fast, för det mesta brukar jag lämna den här påsen hemma, det är bara om jag ska nånstans lite längre som jag tar med den.
  • Mentholcigaretter, tändare, ett av de cirka dussinet cigarettmunstyckena jag fick av pappa, vilka tillverkats i munstycksfabriken i Jakobstad då den ännu fanns.
  • En kamera, sen just vilken kamera brukar variera lite. Oftast får min DSLR hänga med men den använde jag för att ta bilden så min ena Yashica fick ta dess plats. Har faktiskt haft med mig den hit och dit också, den är en kompaktkamera och har inbyggd blixt så den är behändig på det viset, men att faktiskt fota med den också brukar vara svårt att komma ihåg. (Skärpning!)
  • En annan liten väska ihopsydd av rektangulära läderbitar, denna är min mammas gamla. I den brukar jag i sin tur ha:
    • Nycklarna, åtminstone då jag också har min DSLR i väskan eftersom jag inte har något lämpligt fodral till den, så kameran inte ska repas alltså.
    • Ett par nödtamponger, kan ju va bra att ha.
    • Mineralpuder plus borste.
    • En täckstiftspenna.
    • Läppomada. Två sorter, tydligen! Lika så bra, jag DÖR utan läppomada och tappar jag ett så överlever jag i alla fall.
    • Ett läppstift, utifall att man stannar ute tills kvällen och man vill piffa till sig lite snabbt och enkelt. På sistone har det varit ett aubergine-lila som jag fått av min syster som följt med mig.
Ja, det var väl det. Tadaa.

 

linnea p.
Publicerad 23.01.2013 kl. 13:40

2012 rent ytligt; juli till december

Jag hade ju påbörjat en garderobsrelaterad årsgenomgång för nästan tre veckor sen, oops. Här hittas januari till juni, och nu fortsätter alltså den senare halvan av tjugohundratolv.
 

JULI & AUGUSTI; I juli levde jag i princip i olika vadlånga kjolar, förutom i Berlin där det var värmebölja och jag fick ofta användning för ett par shorts som ser ut som en problematiskt kort kjol. I augusti fick man plocka fram sammetskavajen, jeansen och/eller strumpbyxorna och ställa ballerinorna på hyllan. Jag hade använt en solhatt i slokmodell för att undvika solsting under Tysklandsresan, hemma i Finland igen övergick jag mot slutet av Augusti till att använda en slokhatt i filttyg istället för att skydda mot duggregnet som alltid tycktes falla. Klädde mig mest i helsvart, förutom den guldbeigea kjolen och den midnattsblåa spetsblusen, vilken f.ö. är vintage och har funnits i min garderob i ett par år, men så gott som identiska kopior har man kunnat hitta på H&M en bra tid. Den har förresten knappar på ryggen, borde förstås ha tagit en bild av det för det är lite det som gör den.


SEPTEMBER & OKTOBER; Köpte ett par boots för hösten, de kom flitigt till användning. Hittade ett gammalt månhalsband i min skrivbordslåda där hemma hos föräldrarna, tog det i bruk igen. Loppade en kjol med blommor i olika nyanser av blått och mässing mot en svart bakgrund, använde den rätt flitigt i september. Jag kortade av en gammal stickad tröja med stjärnor på och sen sydde jag också nån slags kofta med fransar men jag har hittills bara använt den en gång för den blev kortare än vad jag tänkt mig och jag är missnöjd. Mitt go-to-plagg för vardagar var en leopardmönstrad tröja (och här hemma oftast också leopardmönstrade haremsbyxor till, hånskrattade ganska mycket åt mig själv när jag gick förbi helfigursspegeln). Där hem-hemma i Katternö hittade jag ett gammalt 90-taligt månhalsband i min skrivbordslåda, det tog jag i bruk igen och inte ens egentligen på ett ironiskt sätt.


NOVEMBER & DECEMBER; I slutet av året satsade jag på återvinning ur min egen garderob. Använde t.ex. halsbandet från Turkiet flitigt den här tiden, vilket jag köpte 2005. Jag letade fram de utsvängda manchestersammetsbyxorna uppe till höger som säkert börjar ha tio år på nacken, använde dem på juldagen. Med en skjorta stoppad innanför kände jag mig lite som en mindre cool version av Debra Morgan. Sen tog jag också min gamla vinterkappa i bruk igen, den köpte jag för 10 mark back in the day. Ja, mark. Jag var 16! Den som spar hon har. På bloggalan var det svart spets och leopardmönstrat bälte som gällde, och på nyårsafton var det lila spets och mockabälte som fick fixa festfeelisen. Köpte den där lila blusen då jag bodde i Nykarleby, det var kanske år 2007 eller 2008, och jag har aldrig använt den innan. Den hade axelvaddar, foder och guldknappar, men jag har sprättat bort, sytt om och mamma bytte knappar i den så länge jag sminkade mig inför nyårfirandet.
 
Ja, där var det. Blir alltid väldigt tveksamt inställd till en del utstyrslar då jag ser bilder på dem i efterhand, men det tycks höra till. Jag tycker dessutom alltid att de ser sämre ut på bild än i verkligheten men det känns som att det är lite fel väg. Det borde ju vara lättare att fejka till en smickrande bild, men jag är tydligen skitdålig på det. ELLER så har jag bara urdålig självbild, bokstavligen alltså, jag menar i speglar.
linnea p.
Publicerad 09.01.2013 kl. 23:50